Mina Kajaker
kajak tips
Att ta sig fram
på havet på ett eller annat sätt har lockat mig sedan jag var liten. Öarna som
ligger därute vid horisonten blir lockande mål. Jag har provat lite av
varje, seglat en hel del. Kajak är det som jag har fastnat för, mycket för
att det är så enkelt och okomplicerat. Det går naturligtvis att göra det
komplicerat, om du skaffar för mycket prylar som skall tas om hand. Det
problemet undviker du genom att skaffa en tillräckligt liten kajak. En kajak
kan du lätt lyfta upp på land, kommer ovädret är det bara att lyfta upp den
och surra fast den, ( fungerar nästan alltid). Den tål hård sjö och ger fysisk träning. Här
följer en lite beskrivning över mina kajaker .
Min första
kanot var en urholkad stock med utriggare, det var i början av 60-talet på
W.Samoa i Polynesien. Kanoten var smal och utriggaren lossnade ofta, men när
det är 30°
i vattnet
så gör det inte så mycket. Min bror och jag hade mycket roligt med den
innanför korallreven. Den finns nu på Etnografiska museet i Göteborg.
Nästa kanot blev en kajak i glasfiber, en K2 Piraya med stor sittbrunn och
roder, det var på mitten av 70-talet. Efter ett tag byggde jag om sittbrunnen
till två små.
Inför en resa
till Svalbard -81 skaffade jag en Pouch faltkajak. Vi var åtta stycken från
Föreningen för Arktisk Natur som paddlade runt Isfjorden under fyra veckor.
Jag packade den som två paket och skickade den med posten, enklare kan det
inte bli. På Svalbard var det bara att gå till posten och hämta ut den, sätta
ihop den och paddla iväg. Den stora nackdelen var naturligtvis att det var
svårt att packa i den, allt måste ligga i vattentäta säckar.
Sedan var det dags för
något mer spännande. Jag byggde en glasfiber kopia av en Grönlandskajak som
finns på museet i Gbg. Jag fick lov att mäta upp den. Den fick följa med till
Grönland, Diskobukten -86. Den var mycket liten, packningen fick jag pressa
in med fötterna, och rank var den. Innan resan försökte jag lära mig
eskimå-sväng men hade ingen kläm på tekniken, jag kände ingen annan som hade
det heller, m.a.o. det fungerade inte. När jag kom hem sålde jag den och
köpte en………..
…………………….Carribou
med skott o luckor. Vilket lyft ! Packningen höll sig torr. Den hade liten
sittbrunn och jag gjorde ett roder till den.
Med den lärde jag mig
såsmåningom eskimåsväng, men det är svårt i en så stor kajak, man glider
omkring i den.
Så efter ett par år var det dags för en ny
(begagnad)…………………………
.
...................Sirius
hf från P&H, den är ganska liten, jag sitter som gjuten i den, här glider
man inte omkring.
Det gäller förståss att minimera packningen på långturer.
Fullt lastad går den nästan som en ubåt. Nu dröjer det nog innan det blir en
ny,
jag har ännu inte sett någon som passar mig bättre.
Jo föresten.......en ny Sirius med liten
sittbrunn och helt vit.
|
|
Men
skall jag vara riktigt ärlig så har Sirius en liten nackdel. Det blir
trångt med packning på långturer i kallt klimat när man behöver tjocka
kläder och tjock sovsäck. Därför har jag skaffat en storebror till
Sirius, en Iceflow. Också den helvit. Efter diverse modifikationer har det
blivit en utmärkt långturskajak. Jag bytte den lilla aktre luckan mot en
stor oval från Kajaksport.
|
|
Det
främre skottet flyttade jag akterut så att jag har fötterna direkt mot
skottet. Original fotpinnarna var en primitiv konstruktion, ett tvärgående
lättmetall rör. Det aktre skottet har jag flyttat till strax bakom ryggen,
dels för att vinna torrt stuvutrymme och dels för att kunna tömma ut vatten
lätt. Märkligt nog har konstruktörerna inte alls tänkt på
knästöd (lårstöd) i kajaker med liten sittbrunn, med keyhole sittbrunn
däremot har man ett perfekt stöd. Min nya (och dyra) Sirius har inte
tillstymmelse till stöd. Med hjälp av cellgummi har jag gjort ett bra stöd
i båda kajakerna.
Mellan knäna under fördäcket har jag en väska som fästs med kapellvred ,
där förvarar jag nödraketer, handskar, fika, sådant som jag vill kunna
komma åt under paddling. Framför sittbrunnen sitter en kompass och en
däcksväska. På akterdäcket har jag monterat fästen för reserv paddel och
däckslast, om det nu skall behövas. I fören på båda sitter min späckhuggare
från Tlingit-indianerna , Alaska.
Till sommaren kommer den stora testen, på en
rejäl långtur.
|
Efter att ha
paddlat allehanda plast kopior var det dags för "the real stuff".
Jag byggde en grönländsk kajak i trä o bomulls duk.
Med tiden har det blivit
tre. Den sista blev färdig i julas. Den är lite mindre o lättare än dom
tidigare. Det var den som jag hade under Grönländska Kajak Mästerskapen 2001.
Efter tävlingarna gav jag bort den till en kvinna från Upernavik, till
vintern bygger jag en ny efter idéer som jag fått i sommar.
|
|
|
|
|
|
Inför
sommarens (2005) tur till Paamiut på södra Grönland har jag bygg två nya
kajaker. En liten grönländsk med låga fribord och relativt platt botten.
Den skall jag ha i de Grönländska Kajak Mästerskapen.
För att ta mig
till Paamiut tänker jag paddla från Narsarsuaq, det är en sträcka på ca 200
dist.min. Tre veckor har jag på mig. Kajaken som jag byggt i vinter är
5.40m lång och 0,53 bred. Den har större volym än min Sirius och skall bära
mig bättre över vågorna. Sittbrunnen
är liten så att jag får karta och kompass nära mig. Det främre skottet
sitter så långt akteröver som möjligt, jag har fötterna på det.
|
Det är
nu 2009 och det har blivit ett par kajaker till.
En grönländsk, den är lång, låg och vit. Skrovet är relativt platt
under. |
|
I våras fick jag höra att det fanns en
helsvart Anas Acuta till salu. det gick inte att motstå frestelsen.
Den är verkligen läcker men känslig för repor. Den är som gjord för
att rulla i. Modellen bygger på en väst Grönländsk kajak som togs
till England och sedan kopierades och anpassades efter Europeiska
storlekar.
|
|
Juni 2012
En ny kajak har sett dagens ljus. Skrovet är en Anas Acuta, däcket är egen design, Grönländs modell. |
|
|
Feb.2013 Nu när vi är två i familjen så har jag skaffat en K2:a, en Reval Duo. Den är lite mindre än den riktigt stora med hål i mitten.
Tillbaks
|