Dag 1

Svinesund – Syd Hällesö

Det har hunnit bli sen eftermiddag när vi kommer fram till Svinesundsbron och letar oss ner till brofästet tillsammans med en karavan av norrmän, på väg att storhandla i det för norrmän billiga Sverige. En invånare i Svinesund kommer fram till oss medan vi, så systematiskt vi kan, packar våra Engelska havskajaker av märket P & H Baidarka. Hans kommentar; Det är långt till Haparanda! Fel denna gång. Vi ska bara hem till Kungsbacka.

För oss verkar det som om de flesta – och det är väl några stycken vid det här laget – som sjösätter sin kajak vid Svinesundsbron – har som mål slutdestination Haparanda. Nåväl. Klockan har hunnit bli 17.00 då vi sjösätter våra kajaker och pappa Kjell, som kört oss hit, fotograferar obligatoriskt våra första paddeltag under brofästet. I ganska stark medström och lätt medvind ger vi oss av ut i Idefjorden. Kjell styr kosan hemåt. Lycklig över att få ha vårdnaden om vår katt James Fredrik i drygt en vecka (?).

Med nordlig vind och i medström gör vi god fart förbi Säcken, och landar efter en kvällsetapp på 20 km i natthamn på Syd Hällesö, norr om Strömstad, kl. 21.00. Det är en stilla kväll. Regnet, som varit i antågande, strilar modest på oss medan vi reser vårt tält på en äng med sommarblomster. SMHI rapporterar beskedliga 4m/s vid Koster. I skenet av pannlampan bereds mamma Mariannes medsända pannbiffar till sen middag. Skönt att äntligen vara på väg. Dagsetappen blev också tillfredsställande, trots sen start. Spända av förväntan inför vad som komma skall, men ännu inte inne i ”friluftslunken” – det är svårt att hitta igen prylar man söker etc. – sluter vi ögonen i sovsäckarnas omhuldande stoppning till ljudet av regndroppar mot tältduken, medan tältlyktan jobbar för att driva ut fukten och värma oss. Hög mysfaktor infinner sig.

Dag 2

Syd Hällesö – Käften

 Vi sover länge. Vi har ju semester och ingen brådska. Det här är ingen ”pannbenstur”. Dessutom är det väl legitimt att sova länge. Dels är vi ju som sagt på semester och dels började ju vår resa först vid 17.00-tiden igår, och vi hann ändå ungefär så långt som vi hade tänkt oss första dagen. Först kl. 13.30 är vi klara för avfärd. Sjörapporten på morgonen utfärdade 6 – 10 m/s nordlig vind. Vi får alltså medvind. 10 m/s är dock mycket vind och vi väljer att gå inomskärs. Vi passerar Strömstad och Kosteröarna i väster, som vi besökte Kristi Himmelfärdshelgen, och går genom ”lerorna” – de grunda farvatten som i bästa fall, läs; vid högvatten, lämpar sig för farkoster som inte sticker för långt ner i vattnet. Kajakpaddlare har större valmöjligheter än andra sjöfarare. Det är det som är en del av själva grejen med att paddlar kajak framför att t.ex. segla.

 En rejäl och intensiv störskur söder om Strömstad överrumplar oss. Ingen fara dock. Bara att fälla upp luvan på paddeljackan. Sikten blir till i det närmaste lika med noll en liten stund. Vi upplever det hela som rätt så mysigt. Det blir åter vackert väder och kl. 16.00 äter vi en sen lunch medan regntunga skyar åter öppnar sig över oss och gör sitt bästa för att göra tillvaron obekväm. Vi skrattar åt vår dåliga tajming med lunchen. Diskar snabbt och drar våra sittbrunnskapell över oss i sittbrunnen på våra kajaker, varefter vi styr kosan vidare sydvart mot Havstenssund. Visst verkar det ha mojnat? De inre farvattnen från Svinesund till Strömstad som vi paddlat i är förvisso väl skyddade från vinden men skärgården är inte vidsträckt i öst – västlig riktning och det är inte långt ut till öppet hav.  Skogsterrängen på öarna runt omkring oss skänker ett tryggt lugn, onåbara för havets kraft men vi närmar oss nu ytterskärgård.

 När klockan blivit 21.00 fikar vi i Havstenssund. Det är kav lugnt. Himlen spricker upp. Framför oss har vi inte bara ”vanlig” ytterskärgård, utan ett av de mest ökända ställena för sjöfart längs med västkusten. Tjurpannan – passagen mellan Havstenssund och Grebbestad – väntar oss. Många sjömän genom århundradena har känt fruktan för Tjurpannans exponering för ”havets friska vind från sydväst”. Tjurpannan tillsammans med Valö, mellan Hamburgsund och Bovallstrand, Islandsberg mellan Lysekil och Gullholmen, samt passagen söder om Hermanöhuvud på norra Orust, brukar omnämnas som farvatten på Västkusten värda särskild respekt och eftertanke innan passage. Reflexsjöarna från kusten vid Tjurpannan lär vid sydliga vindar förvandla havet till ett inferno av studssjöar. Oregelbundenhet som tillsammans med bottenformationen gör havet till extra vresigt för sjöfarare. Passagen är också ganska lång. Vi har respekt för Tjurpannan och satsar denna till synes gynnsamma kväll på att ta oss förbi och avverka denna beryktade passage. Under sjörapporten som avlyssnas fortfarande sittande i kajakerna, och som förutspår oförändrade 6 – 10 m/s nordlig vind, dricker vi kaffe på termos från lunchen och äter smörgåsar.  

Paddlingen förbi Tjurpannan blir odramatisk, fastän skyarna är dramatiska och växlar i alla möjliga färger, och vi känner att vädret är labilt. Öarna utanför Havstenssund ser inbjudande ut i motljuset och är säkert värda att återvända till en annan gång. Väl förbi Tjurpannan öppnar sig plötsligt himlen och det börjar regna igen. Den intensivaste regnbåge vi skådat framträder samtidigt som vinden ökar i styrka, när vi kl. 21.50 landar på ön Käften norr om Grebbestad. Detta efter en dagsetapp på fullgoda 35 km. På Käften hade vi lägerplats tillsammans med Friluftsfrämjandet i Sundsvall på Bohuslänspaddling sommaren 2000. Den gången satte Tjurpannan stopp för vidare planer norr över. Nu är vi förbi på väg söder över. Det känns skönt och ganska stort. Mamma Mariannes medskickade köttfärssås skänker oss än mer välbehag när vi summerar resan så här långt.

Dag 3

Käften – Dannemark

Prognosen från SMHI är 7 – 11 m/s nordlig vind. Även om Tjurpannan är mest exponerad för sydliga vindar så känns det riktigt skönt att vi passade på att gå förbi igår. Runt 10 m/s kan röra om det ordentligt för kajakpaddlare. Havet är stort och havet är djupt som gemensamma vännen Tomas Sundholm i Sundsvall, med något illmarigt i ögonen, valde som avskedsord inför Grönlandspaddlingen sommaren 1998. Vi har den största respekt för havet, och friheten det skänker oss, och har ingen önskan att utmana det i onödan. Vi är väl medvetna om att ”vi står oss slätt” i en kraftmätning. Det är ju också därför vi tilltalas av kajakpaddling. Det är moder jord som dikterar villkoren.

 Vi paddlar in till sommaridyllen Grebbestad. Vi förtöjer längs med bryggan vid Grebbestads kajakcenter. Vi bunkrar vatten, shoppar mer eller mindre nödvändigheter i Mats kajakbutik och ”gör stan”. En extra vattentät packpåse i lättstuvat material kan komma väl till pass vid regnväder. Tanken är att ha den i sittbrunnen och plocka fram den då de vattentäta skotten i kajaken ska tömmas på persedlar som helst bör förbli torra. Vi äter på restaurang; västkustklassikerna kebabtallrik och pizza. Havskräftorna får anstå tills vidare då vår kajaksemesterbudget troligtvis inte medger frossande i dessa läckerheter. En liten flaska Black Ribbon, 10-årig maltwhisky, kan dock inte undvaras. Framåt kvällen är vi nöjda med vad semesteridyllen kan erbjuda oss. På kajakcentret tipsar man oss om ön Dannemark med fin sandstrand och varnar oss för passagen förbi Valö, mellan Hamburgsund och Hunnebostrand. Vi tackar för oss, och för servicen på kajakcentret och styr kosan sydvart i avtagande vindar.  

 Vi passerar Fjällbacka till ljudet av en solig högsommarkvälls skrålande rappmusik från kajen, och festande sommargäster. Vi uppfattar att DJ:n meddelar att det ösregnar i Göteborg. Olika falla ödets lotter. Vi passerar Tanumsstrand. Ett coverband spelar välbekanta Eagleslåten ”Plenty of rooms at the hotel California”. Gissar att den låten genljuder som någon slags nationalhymn från flertalet coverband i flertalet sommaridyller mellan sjöbodar en sådan här kväll i juli. I fortsatt avtagande vind tar vi en kajakfika innan vi glider in mot Hamburgsund. Vi möter en vacker kosterbåt med tändkulemotorns behagliga dunk. Dunket från kostern representerar något annat än dunket från högtalarna vid Tanumsstrand. Ett slags eskapism från det civiliserade samhällets tidspress och måsten. Vi vinkar åt den som sjöfarare emellan i ett slags förbund. Vi passerar sedan semesterfirare som har fredagsmys vid sina sjöbodar och bryggor i Hamburgsund.

Vi landar på Dannemark söder om Hamburgsund i viken i nordväst som är tillåten för tältning trots att Dannemark är naturreservat. Vi lyssnar till sjörapporten 21.50 från klipporna med utsikt söderut mot Soten, där briggen Bluebird i Evert Taubes visa förliste medan Carl Stranne d.y. från Smögen stod surrad till rors. SMHI utlovar avtagande vind 3 – 8 m/s nord. Alltså fortfarande medvind, dessutom i beskedlig styrka. Det ser lovande ut inför morgondagen. Sen middag. Det blir Teriaki på lövbiff och ris på klipphällen. Inte mycket i övrigt att önska av dagen.

Dag 4

Dannemark – Malmön

 Morgondopp och sjörapport 07.55 följt av grötfrukost på klipphällen intill tältplatsen. Vi promenerar runt i naturreservatet. Från toppröset ser vi i norr ut över den täta skärgården utanför Hamburgsund. Väderöarna, där vi var med Friluftsfrämjandet i Sundsvall och tältade på Väderöbod, syns långt där ute i väster. Det är en fin sommardag. Vi sjösätter och går utanför farleden. Passerar Valö i öster. Styr in mot kusten och passerar farleden. Vi snirklar oss in mellan öarna Alvö, Ängen och Flatholmen. Lars Jönsson från Kungsbacka Havspaddlare känner vattnen väl. Han har bistått oss med tips på tältplatser längs med kusten, som vi redan har haft stor användning av, och även rekommenderat oss att titta på vackra jättegrytor på Alvö. I en liten lagun trängs seglarna med norska lyxbåtar med groggverandor i teak och mahogny. Vi får komma tillbaka en annan gång, kanske i höst, när vi slipper ta kölapp. Passerar Bovallsstrand och Hunnebostrand. Vinden vrider mot västlig och ökar något. Vi styr in i Sotenkanalen. Lunchar längs med kanalen på en sommaräng intill en eka på land som sett sina bästa dagar. Det är mycket trafik i kanalen, mest norrgående.

Vi styr ut mot öppet hav efter passagen av Sotenkanalen. Det är rätt så skönt att vara ensamma igen. Ensamheten och lugnet blir dock kortvarig i och med att vi går in till Smögen och paddlar längs bryggan. Ett myller av människor förbereder sig inför lördagskvällens festligheter. Tanja hoppar käckt i land, fyller vattendunkarna och köper var sin glass. Jag fumlar när jag ska hålla glassarna medan Tanja drar på sittbrunnskapellet. Plopp! Lyckas fiska upp en saltdränkt Magnum som spolas av med färskvatten. Den smälter dock fort i högsommarvärmen. Vi driver ut från Smögenbryggan ätandes våra glassar – eller det som är kvar av dem – alltmedan sommarflanörerna serveras av stressade säsongsarbetare med färgat hårsvall och i moderiktiga Oakleybrillor.  Discodunk blandas med Rock´n Roll, grillos med dieselångor. Det är lördag kväll en sommar i Smögen.

 Vi paddlar vidare förbi Kungshamn. En fin öring nappar strax intill Tanjas kajak. En lycklig fiskare vevar in och tackar för att vi drev in fisken mot kroken. Efter lite letande hittar vi en okej natthamn på norrsidan av Bohus Malmön.  Det är riktigt sankt och vi får onda aningar om kvällen, och mycket riktigt är det snart rejält med mygg omkring oss. Än värre är knotten. Det är varmt och inte en vindpust. Matlagningen är en plåga och maten får inmundigas under promenad. I morgon är det mycket öppet hav ner mot Lysekil men förutsättningarna ser goda ut. Sjörapporten lovar avtagande vind på 2 – 7 m/s, vridande till väst. Läser några kapitel i medhavd lektyr i skenet av pannlampan innan John Blund kallar.

Dag 5

Malmön – Risholmen

Det är en kav lugn morgon och vi väljer utsidan på Malmön. I den öppna Malmöfjorden höjer och sänker sig havet majestätiskt. Grynnor och stenkistor blottas vid stora svall. Vinden ökar något. Det är vi och det är hav, hav, hav runt omkring oss. Vi är tacksamma att det inte blåser så mycket. Det här är en väldigt exponerad kuststräcka. Överlag har vi haft tur hittills. Vi har haft mycket medvind och vi har tagit oss förbi platser där vi skulle ha kunnat riskera att bli inblåsta vid ofördelaktiga vindar. Vi styr i kurs 100 grader mot fyren på Bläckhall och sedan in mellan lilla och stora Kornö. Kajakfika och kissepaus. Tanja hoppar i land. Själv är jag tillfreds med användandet av en liten plastcylinder med utvecklingsbar latexpåse, beställd från friluftspostorderfirman Globetrotter i Tyskland. Den tar minimalt med plats och är lätt att ta fram. Friluftslivet är fullt av prylar och prylgalningar.

 Vi ser Lysekils kyrka där borta i fjärran. En hösthelg i fjol tog vi in på vandrarhemmet i Lysekil. Det blåste 17 m/s västlig vind och vi stod uppe på Stångöhuvud och såg, och kände, havet välla in mot oss. En stor lastbåt kom från norr och passerade ett stenkast ifrån oss. Den höjde och sänkte sig i den enorma sjön och bogen grävde sig ner i vågen framför fartyget och havet forsade in på backen, som fördäcket heter på fartyg. Fartyget hävde sig i den höga sjön och det gungade betänkligt, men såg förvisso kontrollerat ut. Tanken på att komma här i kajak kändes dock då väldigt avlägsen. Tänka sig, nu kommer vi samma väg som fartyget den där gången. Havet är annorlunda och snällare den här gången. Vi rundar Stångöhuvud och siktar Fiskebäckskil. Vi tar ut kursen över Gullmarsfjorden, Sveriges enda tröskelfjord, ner mot Lindholmen norr om Skaftö. Där väntar farleden ner mot Bassholmen och Evert Taubes Flatön.

 Vi äter lunch på Lindholmen. På en liten vacker sommaräng torkar vi våra kartblad. Grönskan är skir och står i bjärt kontrast mot det karga granithavet som vi vistats i hittills. Några kast med teleskopspöt ger inget napp. Vi sträcker ut i gröngräset en stund efter mat och kaffe. Paddlingen är i stor kontrast mot i morse. Det är lummigt och grönt. Inte en krusning på vattenytan. Farleden är trång. Kor, får och hästar går och betar på ängarna. Vi tar en extra sväng runt Bassholmen och håller på att paddla förbi den trånga passagen vid Flatön in mot Malö strömmar. Hejdar oss i sista stund och styr in till Handelsman Flink där Evert Taube vistades mycket. Handlar souvenirer i boden och kikar in bakom disken där Evert, enligt vad det sägs, togs emot av Flink och frejdigt krydda kaffet som bjöds med Kron. I sann Flink-anda gör handelsmännen sitt bästa för att kunderna ska känna sig väl bemötta och vi får en fin service. De fyller våra vattendunkar, varefter vi slår oss ner på terrassen till restaurangen. Beställer in en starköl och vitt vin tillsammans med en symfoni av havskräftor, blåmusslor, fisksoppa och ostron. Budgeten överskrids denna gång, men vad gör väl det en sådan här lyckad dag. Kanske något berusad… fastän glasklar ändå, tas blöta paddelkläder på och kajakerna stävar ut sydvart mot Ellös på norra Orust och Gullholmen på Härmanö utanför. Efter lite letande hittar vi en tilltänkt lägerplats på Risholmen precis utanför Gullholmen. Vi är åter i ytterskärgård. Havet ligger som en spegel och en månljusgata lyser upp vår väg. I den sena timmen reses tältet kl. 23.30. Vi törnar in mycket nöjda med dagen och dagsetappen.

Dag 6

Risholmen – Mollön

 SMHI utfärdade igår 5 – 10 m/s västlig vind, ökande till 8 – 13 m/s fram på eftermiddagen och sedan vridande till sydväst, varför reveljen går kl. 05.50 lagom till morgonens första sändning av sjörapporten, bara för att få bekräftat att den är identisk med gårdagskvällens. Vinden ökar markant redan vid sjösättning och det vrider mellan öarna till vad vi betraktar som rak sydlig. Motvind. Det brallar i rejält och är dessutom stark motström. Ett kort besök genom Gullholmens täta bebyggelse, med små hus för folk med obegränsad tillgång till pengar, innan vi kämpar oss söderöver. Ibland står vi helt stilla. Fastän vi paddlar på med full kraft, visar landmärken att vi inte ens gör fart genom vattnet. Vi står helt enkelt still, åtminstone till och från. Vid uddar är det rejält strömt och kajakens kurs genom vattnet blir tillfälligt okontrollerbar. Stäven rister än hit och än dit, som vore vi i tidvatten längs med Norges kust. Men det är bara att paddla på. Kajaken anpassar sig också sedan emellertid raskt efter uddarna till att följa sin kaptens intention vad gäller kursen.

 Vi går i farleden ner mot Hälleviksstrand. Strömmen besvärar oss inte så mycket längre väl förbi Härmanö, och skären ger något lä från vinden som nu kommer från sydväst precis som det sagts. Vi befinner oss nu längs med båttrafikens E 6:a. Segelbåtar och motorbåtar stäver i en strid ström nordvart upp genom Bohuslän på väg till sommarsemesterfirande någonstans. Det är närmast kö i farleden varför vi försöker undvika den där det går. Efter sprint över farleden i ostlig riktning surfar vi in i svallet från passagerarbåten från Käringön som anlöper Hälleviksstrand samtidigt som vi gör det. En bit söder om samhället hittar vi en vik där vi lätt kan gå i land. Det blåser nu en rejält frisk vind från sydväst. Vi kommer fram till att vi inte har någon brådska. Vi vet inte hur långt vi kan ta oss i eftermiddag, men att komma till Tjörn över Kråköfjord känns uteslutet i den friska vinden fastän överfarten inte är lång. Tjörn kan bli aktuellt om vi väljer bort Kråköfjord för att istället gå in i Stigfjorden och paddla på insidan av Tjörn förbi Stenungssund. Det vill vi helst inte. Vi vill möta havet i våra havskajaker på utsidan av både Orust och Tjörn.

 Vi letar upp en Sibyllakiosk i hamnen. Sätter oss på trädäcket med havsutsikt och äter den godaste 150 grams hamburgare man kan tänka sig, med Skagendressing, pommes frites och Cola till. Handlar på ICA och går på Maritima gymnasiets café och äter kladdkaka med kaffe samt går på vernissage på konstutställningen intill. Maritima gymnasiets café har också ett fint trädäck precis vid havets rand, men vi känner oss urblåsta och väljer att sitta inomhus för att komma undan vinden för en stund. Vi promenerar övermätta tillbaka till våra kajaker och lägger oss och vilar. Skriver loggbok och läser en stund medan vi väntar på sjörapporten kl. 16.00. Ingen förändring. Det ska fortsätta att blåsa 8 – 13 m/s från sydväst. Vi har en del alternativa tältplatser framför oss. Det är inte speciellt långt till någon av dem. Den första ligger strax efter Edshultshall på Bråtö. Vi ser enorma vattenkaskader vid farleden ute vid Kråkesundsgap som är en kort men ökänd passage som det inte är någon tvekan om att vi ska undvika denna blåsiga dag.

  Vi bestämmer oss för att pröva att gå vidare söder över mot Mollösund, vaksamma på att ha kommunikation och vara beredda att vända direkt om vi känner att sjön bygger upp och riskerar att bli oss övermäktig. Det är i så fall viktigt att vända i tid. Detta då det är betydligt värre att få den höga sjön i aktern, särskilt snett från sidan, än att paddla mot den. Längre sträckor med sned akterlig vind och hög sjö kan bli väldigt psykiskt påfrestande. Man får vara beredd att stötta och parera så att kajaken inte tvångssurfar upp mot vågen och vrider kajaken okontrollerat. Bryter det då från sidan är det lätt att hamna upp och ner. Det är lätt att överskatta den egna förmågan och vi intalar oss att vara beredda. ”Det är ingen skam att snu” som förnuftiga norrmän på tur resonerar. Vi rundar Bråtö och går ut mot farleden i jämnhöjd med Kråkesundsgap som nu ligger norr över. Det känns okej. Vi ropar till varandra mellan dyningarna ibland. Våra Baidarkor går kursstabilt och tryggt och passagen på en distans går utan tillbud. Vi paddlar in i Mollösunds hamn som är fylld till bredden med gästande segelbåtar. Vi paddlar sedan över till Mollön och hittar en fin och trygg vik i öster med jämnt och fint underlag för tältning, allt enligt plan. Klockan har blivit 17.00. Det har mojnat något. Vi lagar middag och går på upptäcksfärd. Vi står vid toppröset och känner vinden och havets hela kraft välla in mot Mollön. I Kråköfjorden mot Tjörn skulle vi inte vilja vara nu. Där yr skummet vitt från vågor som möter bränningar med full kraft. Det går vita gäss överallt. Vi går tillbaka till tältet och ställer klockan på 05.55 för att vakna till sjörapporten och få förutsättningarna för morgondagen.

Dag 7

Mollön – Toftö

SMHI väcker oss med 6 – 10 m/s ökande till 8 – 13 m/s. Det kunde vara bättre förutsättningar. Det verkar ju ändå finnas en sportslig chans att ta sig över Kråköfjord på förmiddagen. Undrar just hur havet ser ut där ute efter gårdagens vindar på upp till 13 m/s? Vi går upp till toppröset igen. Efter pejling med pejlkompassen konstaterar vi att det formas stora vattenkaskader då havet möter kusten vid Björholmen vid nordöstra Tjörn som ligger i vår tänkta färdriktning. Det ser rätt så ruskigt ut. Planen är att pröva medan vinden är måttlig. Om vi går mot Smögholmarna får vi vinden rakt akterifrån, vilket är bättre än att få den snett akterifrån, och sedan eventuellt rundar Vannholmen? Då kommer vi sedan att få vinden snett framifrån hela vägen in mot lä bakom Skaboholmen norr om Kyrkesund. Detta känns som ett bättre alternativ än att gå rakt på från början och få vinden snett från sidan, lite akterifrån, hela vägen.

 Men nu är det hög tid att komma iväg. Vinden kommer att öka ännu mer och vi tycker att det blåser ordentligt redan. Och vi vet dessutom inte när, och hur mycket, vinden kommer att öka i styrka. Vi river lägret och jag byter min eskimåpaddel med smala blad mot en Lendalpaddel, modell Seamaster i kolfiber, för att få mer yta på paddelbladen att stötta med. Tanja är nöjd med sin nyinköpta lätta Aquabound i formpressad kolfiber från Grebbestads kajakcenter. Och så iväg!

 Vi passerar musselodlingarna utanför Mollön och vidare in vid Smögholmarna enligt plan. Vi tror att vindriktningen kommer att kännas säker nu och låter bli att ta omvägen runt Vannholmen. Vi sätter kurs mot Tjörn. Sjön bygger upp ganska snabbt och blir hög. Det blåser friskt men allt känns bara bra. Det blir, inte helt oväntat, kraftiga reflexsjöar i närheten av Björboholmen. Det innebär rent praktiskt att det inte blir någon ordning på vågornas rörelser och det känns extra påtagligt nu när vågorna går höga. Vi korrigerar kursen och håller ut lite extra. Den korta men exponerade överfarten vållar dock inga problem och vi är strax i lä bakom Skaboholmen, allt fortfarande enligt plan. Vi känner oss saltdränkta men samtidigt fulla av liv. Passagen var en ”här och nu”-upplevelse där vårt fokus låg på det som vi stod inför. Vardagliga tankar som funderingar över jobb och räkningar var oss fjärran. Det känns också väldigt tillfredsställande när man lägger upp en strategi som visar sig vara vägvinnande och fungerar i praktiken.

 Vi tar en välförtjänt kajakfika vid en brygga i Kyrkesund medan snickare i land jobbar på att bevara kulturarv. Vi har stämt möte ikväll med Johan och Yvonne och barnen Anders och Lisa. Vi ringer efter en stunds paddling och talar om var vi är. Ytterligare en stund senare dricker vi kaffe och äter bullar tillsammans längst in i viken vid Brevikskile norr om Skärhamn där Johan och hans familj har hyrt stuga i en vecka. Vi skjutsas till stugan. Vi tackar ja till erbjudande att duscha, varefter vi bjuds på grillat, och spelar boule i sommaridyllen. Anders visar oss sina senaste finter från fotbollsklubben i Vallentuna norr om Stockholm och vi äter jordgubbar med mjölk. Johan plockar fram gitarren. Frampå kvällen skjutsas vi tillbaka till kajakerna efter en stunds avbrott i vildmarkslivet. Vi paddlar ut ur Brevikskile. Det blåser rejält rakt västligt, rätt emot oss. Natthamn blir Toftö strax utanför Skärhamn. En svanfamilj blir väldigt närgången när vi lagar kvällsvard. Vi går upp på toppröset och lyssnar på sjörapporten där uppe. Det blåste 11 m/s kl. 21.00. SMHI förutspår 8 – 13 m/s i natt och avtagande till 6 – 9 m/s i morgon. Tanja behandlas med Voltaren för en smärtande handled efter att ha skadat sig då hon skjutit sig ut ur leran i Brevikskile, och vi kryper sedan ner i sovsäckarna. Rätt så nöjda är vi. Tanjas handled är dock ett orosmoln.

Dag 8

Toftö – Ängön

 Vi paddlar in i Skärhamn. Vi ska handla ett stödförband till Tanjas handled. Vi äter lunch på restaurang bestående av färsk makrill med spenat och kokt potatis. Vi spetsar detta med att gå på kondis och köper var sin bakelse. Vi bunkrar med vatten och ger oss iväg igen. Vinden som först avtagit tilltar sedan igen i styrka och vi gör vårt bästa för att hålla oss ur vägen för båttrafiken som möter oss i den trånga farleden. Vi får passa oss noga vid uddar och sund. Farleden är väldigt trafikerad och det tar faktiskt bort mycket av nöjet med paddlingen. Kanske skulle vi ha startat någon vecka tidigare, innan sommartrafiken på havet eskalerade. Vi passerar Klädesholmen och tar en kisspaus vid Rönnäng. Marstrands fästning möter oss på andra sidan Marstrandsfjorden och vi tar oss över den korta passagen till Åstol. Det blåser fortfarande ganska friskt. Vi tar kajakfika i Åstol. Kaffe och mackor. Sedan går vi med akterlig vind ner till stora Dyrön, varefter vi lovar upp och sätter kurs över Marstrandsfjorden med sikte mellan Koön och Instön. Skottholmen och Kråkorna utanför Marstrand skänker oss lä för den västliga vinden och sjöhävningen blir inte stor.

Dag 9

Ängön – Risön

Vi sover ut. Badar och soltorkar på sandstranden och lagar sedvanlig grötfrukost, samt gör mackor till kajakfika. Vi möter ångaren Bohuslän på väg mot Marstrand. Vi paddlar utomskärs ett tag, varefter vi sätter kurs in mot Ryskärsfjorden vars grunda vatten lämnar oss ensamma. Skön kontrast till utsidan på Tjörn under gårdagens paddling. Vi går över mynningen till Nordre Älvs fjord utanför Kungälv. Vinden är sned akterlig och sjöbrisen gör att kajakerna än rister hit, än dit, trots att våra kajaker är av det kursstabilare slaget. Så småningom kommer vi i lä bakom Björkö och tar kajakfika i en vass, i en vik. Vi sprintar sedan lite stressade över passagen vid lilla Varholmen, där färjetrafiken till Göteborgs norra skärgård går tät. Vi rundar Hisingen och får läns in mot Göteborg. Det blir lite guppigt ett tag, med reflexsjöar, när vi närmar oss Göteborg. Vi skymtar Bohus fästning och Älvsborgsbron. Tänk att vi har paddlat ända från norska gränsen till Göteborg! Vi fortsätter in mot den smalaste passagen av farleden in till Göteborg, som är Knippelholmen. På Knippelholmen var vi tillsammans med Göteborgs Kanotförening i fjol somras och tittade på Volvo Ocean Racebåtarna som hade ”stop-over” i Göteborg. Vår paddelkompis Katarina ”Kotte” Nyberg, slängde sig f.ö. runt skepparen på Assa Abloy; Mange Olssons hals på Norra Älvstranden, då vi besökte festivalområdet tillsammans. Han strålade som vanligt och verkade uppskatta det.

 På Knippelholmen var det flera hundra tillresta åskådare i likadana teamtröjor som följde starten av delsträckan. Den här kvällen är vi nästan ensamma här. Lastfartyg och Stenafärjor glider förbi ett stenkast från oss medan Trangiaköket puttrar. Vi laddar med pasta. Vinden har avtagit och vi fortsätter söderut, trots att dagsetappen redan är fullgod, med sikte på någon av öarna utanför Näset i Askims fjord, alternativt någonstans i Göteborgs södra skärgård.

 Vi passerar farleden och Göteborgs Kanotförening vid Saltholmen. Vi fortsätter i bleke och möter kanotföreningen på torsdagens kvällstur i närområdet. Vi går via Eskils kanal och Fiskebäck ner till Amundön. Vi resonerar om att Risön utanför Särö kunde vara ett nattalternativ, men att det antagligen ligger lite väl långt borta. Samtidigt skulle det ju vara skönt att passera kommungränsen till Kungsbacka. Då är vi nästan hemma, även om kusten utanför Onsalalandet är mer oskyddad, och vi lätt kan bli inblåsta. Det tilltänkta första nattalternativet utanför Näset är redan upptaget och vi fortsätter medan det skymmer allt mer, i månljusgata ner mot Särö. Det är helt stilla på havet och vi ser ljusen från Valö fyr, Göteborgs Kanotförenings uthamn, och Tistlarna i fjärran. Vi stannar och lyssnar på sjörapporten kl. 21.50. SMHI förutspår syd- eller sydvästliga vindar på 7 – 12 m/s för imorgon. Det är ju inte så bra med tanke på att skärgården tunnas ut och det blir mest öppet hav längs Onsalalandet. Det slår oss att eventuellt fortsätta ända hem i natt till Kungsbackafjorden. Hemlängtan? och brist på rationellt tänkande är en tänkbar efterhandsförklaring till denna tokiga idé. Vi har redan paddlat väldigt långt idag. Nästan ända från Marstrand, och om någon timma kommer det att vara helt mörkt, sommarnatten och månljus till trots.

  Dag 10

Risön – Låddholmen

 Vi känner oss nödgade till ”sovmorgon” p.g.a. den sena kvällen igår och sover över första sjörapporten kl. 05.55. Vaknar till väderrapport kl. 07.55. Det ser allt annat än ljust ut. Förvisso måttliga 5 – 10 m/s nu på morgonen men sedan ökande till 8 – 13 m/s. Kulingvarning utfärdad. I morgon förutspås 15 m/s sydlig vind vilket omöjliggör vidare paddling längs öppen kust. Konstaterar att det finns en liten sandplätt som vi missade i mörkret i natten, strax intill våra kajaker, som ligger på trekvart över stenskravlet bredvid. Det är uppenbart att detta måste vara den plats som avsågs för landstigning. Var lämplig tältplats är förblir däremot en gåta.

Efter grötfrukost gör vi klart skepp kl. 10.00 i ett försök att avverka distans innan utlovad hård motvind sätter käppar i hjulet för vidare framfart. Tanja känner av gårdagen i ryggen, och handleden är fortfarande inte helt hundra. Vinden ökar successivt när vi passerar sälskyddet vid Svartsbräkorna. Vi går mellan Hosholmarna och nu blåser det ganska ordentligt. Vi sätter kurs mot Vallda Sandö. I den tilltagande vinden inser vi att vi måste börja fundera på reträtt och överlägger om lämplig lägerplats. Vallda Sandö är naturreservat, men nöden har ingen lag. Det känns ändå okej att fortsätta en bit. Men något mycket längre kommer vi inte, med tanke på väderprognosen och sviterna efter gårdagen i kroppen. Om vi kunde ta oss ner till Smarholmen och Onsala Sandö så vet vi att vi kan tälta någonstans där. Nej, det känns för tungt. Sjön går hög och vinden är jobbig, och rakt emot oss. Förvisso tryggt paddlings- säkerhetsmässigt, men ändå. Bättre att söka hamn innan krafterna helt sinar. Vi får ta och undersöka första bästa gröna fläck vi skymtar från sittbrunnen. Valet faller på Låddholmen innanför St. Kråkholmen strax norr om Lerkil. Från sjön ser det ut som om Låddholmen utgör en inbjudande grön gräsäng.

Det är skönt att komma in i viken. Vi drar upp kajakerna på strand just intill ett hus. ”Gräsängen” är sankmark och vass, och vi letar oss istället med tältet upp i skogen ovanför. Vi hittar en fin ljungplätt mellan bergshällarna och slår upp tältet. Byter om till torra underställ och somnar sedan trötta i tältet fastän klockan bara är halv två på eftermiddagen. Vaknar till sjörapporten kl. 15.50. Oförändrad prognos. 9 m/s rapporteras från Nidingen. Men det är ”lugnet före stormen”. Det kommer att blåsa upp till kuling. Dessutom ska det komma regn. Ska man bli inblåst gäller det emellertid att ha tur. Vi har gångavstånd till Lerkils Marina. Vi drar på oss regnställ och börjar vandra mot Lerkil. Väl framme äter vi pizza och tar en starköl. Handlar förnödenheter som bröd, toapapper, folköl, chips och wienerbröd. Lunkar tillbaka till tältet i skogen i ösregn och tilltagande vind.

Dag 11

Låddholmen

 Från Nidingen rapporteras väst 14 m/s. Tältet står väl i lä i skogsbrynet. Vi tar en morgonpromenad runt hörnet på udden. Vi står vid havet och känner dess fulla kraft mot oss. Paddling under rådande omständigheter hade bara kunnat karaktäriseras som dårskap. Vi går tillbaka till tältet. Somnar om. Vaknar. Äter chips och tar en pilsner. Går ut igen och tittar på kulingen som väller in från havet. Jättevågor rullar in och liknar surfvågor vi sett på tv från Hawaii när de närmar sig land. Vilar. Det yr vitt skum överallt från vågtopparna som bryts av p.g.a. den hårda vinden. Vi kokar kaffe och te i skydd av absiden på tältet som står väl i lä. Unnar oss wienerbröden från Marinan. Dagen flyter på i långsamt gemak. Vi träffar på grannarna i huset nära vår kajakparkering. Vi har tur. En kajak har nyss införskaffats och intresse finns för vår paddling. De tycker att vår tältplats i skogsbrynet är väl vald. Vi får fylla på vattenförrådet. Väderprognosen på eftermiddagen förutspår fortsatt kuling över Kattegatt. Det finns dock en ljuspunkt i tillvaron. Fr.o.m. i natt lovas nordlig vind på ca 5 m/s. Det ser bra ut, men undrar hur havet uppför sig i morgon efter senaste dygnets kuling från väst. Vi går återigen till Marinan i Lerkil och käkar, varefter vi går hem till tältet och läser en stund innan vi somnar. Sjörapporten redogör för fortsatta vindar på 14 m/s kl. 21.00 vid Nidingen.

Dag 12

Låddholmen – Tjolöholm

 Vi river lägret och ger oss iväg på vad som ska bli vår sista dag på resan. Naturscenariot från igår är totalt förändrat. Havet ligger kav lugnt, och inte ett spår syns efter gårdagsdygnets urladdning. Det är kontrasterna som gör det, brukar vi resonera, men detta lugn känns närmast overkligt. Passerar Onsala Sandö och rymdobservatoriet vid Fjärhals och går in mot Öckerö. Några sälar från sälskyddsområdet vid Långskär och Stensholmarna följer oss nyfiket en stund. Vi går utanpå Öckerö och in vid de fina Hamnholmarna utanpå Öckerökalv. Längs med Mönster får vi åter sälbesök då vi skrämmer ner några kutar från Hästbådan i vattnet. Försöker fånga dem med kameran med Nidingens fyrar i bakgrunden, men det blir bara grå prickar på objektivet. Vi går in på Malön och stannar där och dricker kaffe och äter smörgås. Nu är vi hemma. Bara Eriksgata kvar genom Kungsbackafjorden.

 I lätta vindar rundar vi Hållsundsudde och styr kurs nordvart för första gången på resan. Kungsbackafjordens öar med Lotsholmarna i förgrunden välkomnar oss med lätta vindar. Vi ser det välbekanta toppröset på Ramnö. Det känns stort att ha tagit sig ända hem med kajak från norska gränsen. Vi paddlar in mellan Yttre och Inre Lönn och går öster om Vindö. Vi konstaterar samstämmigt att trots allt det vackra vi sett längs resan, så står sig Kungsbackafjordens öar väl i konkurrensen. Vi har valt ett bra ställe att slå ner våra bopålar på.

 Vi ringer kattvakterna i Asserlund vid Tjolöholm och talar om att vi är i antågande. Efter att ha fotograferat vid Tjolöholms slott paddlar vi in i Fjärås Båtförenings hamn. Pappa Kjell som körde oss till Svinesundsbron står med kikaren i hand och vinkar välkomnande på klipporna ovanför hamnen. Vi rundar klubbens vedeldade bastu medan vågorna rullar in med en stilla suck. Vi landar så på sjösättningsrampen varefter vi börjar stuva ur våra kajaker efter tolv fina dagar på resande fot. Nu väntar grillning på altanen och mys i sommarkvällen med alla faciliteter som civilisationen kan uppbringa. Nöjda kan vi ändå konstatera att störst av allt är friheten som bara en långtur i vildmark kan ge.

Asserlund vid Tjolöholm, i minnenas serenad, en hösthelg den 5 oktober 2003.

Micael Carlsson & Tanja Hill