| .GrönLands Rapport... .................................................................................................. Hej på er alla. Nu är jag hemma igen efter fyra veckor på Grönland, här kommer en liten redogörelse för våran resa. Kjell Karlsson, Björn min bror och jag hade redan i maj skickat våra kajaker från Aalborg med Arctic Line till Upernavik på NV Grönland. Kajakerna var lastade med mat och förnödenheter för tre veckor, vist skulle vi passera några samhällen men vad som fanns att köpa där viste vi inte. 22/6 tog vi bussen fån Halmstad till Kastrup, 20.00 lyfter flygen mot Kangerlussuaq på mellersta Grönland, långt inne i en fjord där USA under 2:a världskriget byggde ett flygfält. Vi landar samma tid som vi startade, lokal tid, 4 timmars tidsskillnad. Det är lika varmt som det var i Sverige, +15, men luften är klar o torr. Båten som skall ta oss norr ut ligger en bit ut i fjorden och väntar. Dom sänker ner en av livbåtarna och kommer för att hämta oss. Fjorden är ca 170 km och omges av höga berg. Resan norr ut är behaglig, solen skiner 24 timmar om dygnet och havet är stilla, vi sitter mest på däck och njuter av den friska luften, sälar o valar. Vi går in till några samhällen som vi passerar och får tillfälle att gå iland, Sisimiut, Kangaatsiaq, Aasiaat, Illullisat. Efter 2 dygn anländer vi till Umanaq varifrån vi skall flyga helikopter vidare nästa förmiddag. Efter att ha gjort Umanaq "by night" somnade vi i ljungen ovanför byn. Nästa förmiddag tar vi oss till Heliporten där vi bordar en Sikorsky helikopter, helikoptrarnas traktor, men mycket tillförlitlig enligt den svenska mekanikern som flyger med. Varför inte varenda bult vibrerar upp förstår jag inte så som det skakar o vibrerar. Vi flyger över fjordar o berg, inne i fjordarna och på sjöarna ligger det is, piloten flyger lågt och letar efter myskoxar som han brukar se. Tyvärr har dom flyttat på sig i dag. Efter 2 1/2 timme är vi framme i Upernavik. Små färggranna trähus ligger huller om buller på bergssidan och ner mot hamnen, en väg går genom samhället. Mannen bredvid mig på flyget visar sig vara skolchef i Kollorssuaq, jag har skrivit till honom och berättat att vi skulle komma och gärna ville ha kontakt. Han vill att jag skall stanna och arbeta på hans skola, jag är klart intresserad men vi får tala mer om det när vi kommer upp. Kajakerna ligger oskadda uppe på en container i hamnen. På museet träffar vi Bo Albrektsson som har bott i området länge, han tipsar oss om var det finns intressanta ställen och om isförhållanden. Det är ordentligt varmt när vi packar kajakerna, svetten rinner och kajakerna är sprängfulla, speciellt min lilla Sirius. Nästa dag 30/6 är vi klara att sticka, allt överflödigt har vi lämnat i museets förråd. Solen skiner men det blåser en frisk kall vind från syd som ger oss en skjuts norr ut. Det är alltid skönt att komma ut från samhällena där vattnet är skitigt av skräp, fiskrens och kadaver. Öarna är karga och höga, här och var växer det mossa och ljung, endel öar har inte någon växtlighet alls. Där det har funnits bosättningar är mossan tjock och mjuk, gräset har en karakteristisk grå färg som syns på långt håll. Dom gamla torvhusen syns som runde eller rektangulära förhöjnader i marken eller stenar som ligger i en ring. Dom har en gång hållit ner kanten på tältet. Andra dagen passerar vi en ö på vars topp man 1828 har hittat en runsten från slutet av 1200-talet " Erling Sigvatsson och Bjarne Thordarsson och Enride Oddsson reste denna varde lördagen före gangdagen och skrev väl runorna." Korsningen av Upernavik Isfjord gick galant, GPS,en visade vägen. Inte för att det behövdes, sikten är fantastisk. Kompassen visade 45 grader fel fick vi det till efter att ha pejlat kända öar, det felet stod sig hela tiden. Hade dimman rullat in som den kan göra hade GPS,n varit bra. Så här långt ut i fjorden var isen gles och enbart till nytta, den gör överfarten mer omväxlande och dämpar sjö och vind. Första samhället som vi kom till 3:e dagen var Naujat, ett mycket litet samhälle med max 10 hus, liksom alla andra samhällen låg det hundar överallt. Hundsläde är det vanliga kommunikationsmedlet vinter tid. Fram till 1997 var det förbjudet med snöscooter, nu såg vi en och annan. Små färgglada trähus på klipporna, på håll ser det mycket idylliskt ut, på närmare håll syns allt skräp som slängs direkt på marken, eller i havet. Förmodligen är det så att samhället ännu inte har anpassat sig till skräp som inte försvinner av sig själv, och en stor del av året täcks allt av snö. Vi träffar en äldre man och frågar om vi kan få köpa lite sälkött, han förstår inte vår danska, men en yngre man som vi träffat tidigare kommer till undsättning och vi får en rejäl kasse med kött. Ett litet barn springer gråtande till mamma när jag närmar mig, ser vi så hemska ut ? När vi hittar en fin lägerplats i en vik är det riktigt varmt, vi tar ett dopp i havet, går omkring nakna. Myggen har inte vaknat ur sin vintersömn ännu. Köttet steker vi till potatis mos. Det fina vädret står sig, vi paddlar i stiltje o solsken bland isbergen, in mot land ser vi inlandsisen som ett täcke över inlandet. Vi har fått reda på att det inte går någon reguljär båt utmed kusten som vi skulle kunna åka tillbaks till Upernavik med, så vi måste paddla tillbaks. Det betyder att vi inte kommer upp till Kollorssuaq som vi tänkt oss, men skärgården är djup så det finnsmycket att se både på uppresan och nerresan. På väg norrut passerar vi flera samhällen, i Tasiussaq träffar vi Bjarne och hans bror som talar svenska efter att ha bott Sverige i flera år. Han bjuder på kaffe i fiskfabrikens matsal, han vill att vi hälsar på hos hans far i Nutarmiut längre norrut. I fiskfabriken tar dom emot hellefisk som befolkningen säljer, den fryses ner och exporteras till Asien framför allt. De flesta byar har en fiskfabrik, det ger en bra inkomst. På en natt kan dom dra ett ton fisk som betalar 4-5 Dkr. Här finns ingen arbetslöshet, fisket ger en bra inkomst och jakten ger mat. I stort sett alla lever på jakt o fiske. I Nutarmiut träffar vi Bjarnes far, Vang Ohlsen. Han är snickare och bor här med sin fru i ett hus som är klart svensk-inspirerat, med målade vindskivor etc. Här blir vi bjudna på valgryta och Vang försöker övertala mig att stanna som snickare ett tag, mycket frestande. Nästa samhälle är Ikerassuk bara en sjömil norrut, här bor bara två familjer. Mannen i den ena familjen är en stor valrossjägare, vi hade tänkt att köpa valrosskött här. Ingen kan ett ord danska, våran grönländska är minimal, ett par ord har jag lärt mig men det räcker inte långt. Det visar sig att dom har en hel låda med kött men det är för gammalt. Valrossens skalle ligger på en tunna utanför huset. Husen är små och ser ganska ruffiga ut på utsidan men inuti är det rent och snyggt. En oljekamin håller värmen, spisen drivs med gas. I stället för kött blir vi bjudna på "kaffemik" och kex. Det blir mycket skratt när vi inte förstår varandra men försöker med diverse tecken. På en ö som vi tältar på träffar vi på en grönländsk familj i tält, jag prövar några grönländska ord som jag lärt mig, jag tror han uppskattade det för han ber oss stanna och plockar fram torkat narvalskött och en stor bit sälspäck, han visar hur man skär en bit kött och lägger en rejäl skiva späck på. Första biten späck åker bergodalbana i halsen men sedan går det bra, köttet är gott, påminner lite om torkat renkött, späcket smakar inte mycket. Sedan får vi kaffe i deras tält, Björn springer efter våra kex så att vi har lite att bjuda på. Så här har grönländarna gjort i alla tider, på sommaren flyttar man ut i tält till fångstplatserna. Glaciärerna långt in mot fastlandet pressar ut isen så att den ligger tjockt mellan öarna, isbergen har fantastiska formationer, det är höga torn, stora valv som är frestande att paddla igenom, då och då spricker ett isberg, det låter precis som åska. Först en knall och sedan ett muller, på djupt vatten märks inte svallet som blir på grunt vatten däremot kan vågorna resa sig och vara farliga. Vi hörde om en hel liten by som spolats i havet och flera som drunknat när ett stort isberg kalvat utanför. Djurlivet är det sparsamt med, sälarna jagas hårt och är skygga, valarna är längre norrut( beluga och narval) , de stora valarna är längre söderut, valross o isbjörn drar sig också norrut på sommaren. Av fåglar så ser vi mest Mallemucker (stormfågel), dom sveper förbi oss på stela vingar, på nära holl. Tobis är också vanlig, dom små grisslorna med knallröda ben, Vittrutar sitter på toppen av isbergen och spanar runt. Kryckja, skrak, korp, snösparv, ejdrar både vanlig "bonn ejder" och praktejder ungefär i lika stor utsträckning. På insjöar låg det ofta ett Islom par. Andra fåglar som vi såg var Alfåglar, Labb, Kanadagäss, Tärnor, Spetsbergsgrisslor. I höjd med latitud 73o 45´ vänder vi och börjar paddla söderut, nu går vi längre in mot fastlandet. Det är inte alltid så lätt att hitta en plats att sätta upp tältet på, det är stenigt och ojämnt ibland vått, men där det har varit en bosättning kan vi ofta räkna med att det är bra. Bara den är från före plast och plåt åldern. Vegetationen är mycket sparsam, kantljung med sina små vita klockor dominerar, fjällsippor och polarvallmo ser vi här o var. Vid Nunatarssuaq paddlar vi in i en fjord som fortsätter med en sjö in till inlandsisen, här har vi tänkt att göra en vandring upp på isen. Längst in är det ganska brant med stora stenar, vi får upp kajakerna på slutningen och binder fast dem, högre upp hittar vi en hylla med mossa på där vi kan få upp tältet, det gäller at vara försiktig om någon skall upp i natt, det stupar ner mot fjorden. Nästa morgon vaknar vi av att det regnar och blåser, låga moln sveper in oss. Vi ligger kvar i sovsäckarna, det finns inget annat vi kan göra. Vi ligger i dvala hela dagen, vid fyra tiden kokar vi en kastrull gröt sedan sjunker vi ner igen. Nästa morgon är världen insvept i dimma o moln, regnet har avtagit. Vi beslutar oss för att packa ihop och paddla ut igen, att ge sig upp i det här vädret vore vansinnigt. Ute ur fjorden hittar vi en fin liten ö, solen tittar fram tillräckligt för att vi skall få våra saker torkade, vi tvättar oss i små pölar med uppvärmt sötvatten. Vädret fortsätter att vara ostadigt när vi paddla söderut. Björn o jag gör en avstickare till Ivnarssuit för att köpa wienerbröd och får riktigt skitväder över oss, vinden sliter i paddeln och vågorna studsar ut från berget och gör sjön turbulent, men vi får våra wienerbröd. I Gieseckefjorden tar vi oss så långt in som det går, tillslut finns det inget öppet vatten längre, bara is. För att ta oss fram sista biten drar vi kajakerna över isen innan vi kan ta oss in i Ikerasarssuq-sundet. Vi har isdubbar med oss dels för att lättare kunna ta oss fram bland is men också för den händelse att någon hamnar i vattnet. Vädret fortsätter att vara ostadigt, alla varma kläder kommer fram, paddeljackan som jag nästan ångrat att jag tog med är skön nu. Temperaturen i luften är 5 till 7 grader oavsett väder, det är solen som är så varm. Vattnet är 4 grader. Innan vi korsar Upernavik Isfjord går vi upp på en ö för att rekognosera, det ser väldigt kompakt ut, vinden har pressat isen norrut. Bara vi tar oss ut en bit blir det bättre. Allt går bra och snart är vi över, halvvägs över möter vi en liten motorbåt med en familj som har varit i Appilatoq för att handla, när dom ser oss styr dom mot oss. Liksom alla andra undrar dom om vi sett säl, vad man än gör så är man alltid beredd att jaga säl om dom dyker upp. Nu har vi inte sett några. I Aappilatoq som vi kommer till någon dag senare träffar vi många trevliga människor, en man vinkar åt oss att komma in, kaffemik. Niels Aronsen heter han. Han har en son på besök som talar danska. Där blir vi sittande länge. Efter kaffet serveras vi kokthavskatt, han visar oss sina vinterkläder, sälskinns-kamikker, isbjörnsbyxor och anorak (annorak betyder vind-jacka på grönländska). Hela tiden tittar det in folk för att se vad vi är för några.. Han har fått en GPS, liknande min men saknar instruktionsbok så jag kan hjälpa honom med den. Hos Bent som är utbildad kock och har seglat på alla de sju haven men nu återvänt till ett liv som fångstman, blir vi inbjudna. Han talar bra danska, även vi har vid det här laget lärt oss en hel del danska, svenska går inte alls. Han berättar att han tjänar bra på hellefisket, dom går med små öppna båta så långt in i fjordarna som det går och fiskar med långrev. På vintern fiskar de från isen. Mycket är subventionerat av staten, ett hus för självbyggnad kostar 20 000:- inkl. video som visar hur man bygger, bensinen 3:- litern, vad som är dyrt är resor. F.o.m. i år går det ingen båt upp till Upernavik och ingen båt mellan samhällena här uppe, allt går med helikopter. Nu bygger man ett flygfält på Upernavik, hela toppen av bergen är avhuggen. Både material och arbetskraft är importerat, ett mång miljon projekt för att betjäna de ca 2000 invånarna i distriktet. Märkligt ! Efter Aappilatoq friskar vinden i ordentligt och vi tar oss så småningom till en vik på Upernaviks ostsida, men klarar inte att gå runt sydspetsen i den hårda vinden. Nu har vi ett dilemma, flyget går om två dagar, vi har en hel del packande att göra innan vi sticker. Skall vi bära kajaker o packning över berget ? Kjell o jag rekognoserar, 50 graders lutning och lösa stenar, det är inte helt ömöjligt men det skulle knäcka min rygg. Vi väntar med att besluta till nästa morgon, det blåser lika friskt, sjön bryter, men vinden har vridit en aning på SSO. Det innebär att om vi paddlar längst in i viken och bär ca 300 m är vi ute på västsidan, där får vi vinden rakt framifrån vilket är bättre. Detta gör vi och kommer så småningom, genomblöta in i Upernaviks hamn. Fram med den återstående whiskyn, skål för en avklarad strapats. Solen tittar fram, i hamnen börjar vi packa upp. Ut med alla blöta ting, ett brädupplag får tjäna som torkplats, på bräder hänger kalsonger, tält, m.m. allt som vi inte behöver packar vi ner i kajakerna . Nästa morgon 19/7 9oo går helikoptern söderut. Den här gången hittar vi myskoxarna i en dalgång, den svenska piloten flyger lite sightseeing på låg höjd. I Umanaq har vi hela dagen på oss. Solen skiner och det är vackert, bakom byn reser sig det kluvna Umanaq berget och utanför seglar stora isberg. På kajakklubben träffar vi Arne Nielsen som visar oss kajaker och utrustning. Han berättar att han skall till Nuuk för nästa veckas grönlands-mästerskap i kajakpaddling. Jag lånar en av deras kajaker och tar en tur, det är svårt att klämma sig ner. Hur jag skall komma ut blir en senare fråga. Under tiden har en av killarna skjutit en säl som han drar upp och styckar. Senare läser vi i tidningen att Arne tippas bli årets mästare. På kvällen går färjan, försten till duschen vinner. Det var länge sedan vi hade väder för att tvätta oss. 2 1/2 dygn tar ner resan, det är mest mulet så vi ligger i hytten och läser och njuter av värmen. Med hjälp av en livbåt sätt vi i land i Kangerlussuaq varifrån flyget går till Köpenhamn. Nu börjar planeringen av nästa resa ! Hälsningar från Thomas Haraldson
|
........