Hej på er. Klockan sex I morse for Björn, My, Ellekari och Inger, till Peking. Vi har haft två fantastiska veckor. När dom kom den 28 juni 23.25 så mötte jag dom på flygplatsen utanför UB. Min kompis Munkhbat som har en taxi körde. Dom fick snabbt lära sig hur man åker taxi i Mongoliet, sex man och massor av packning i en liten bil.

Nästa förmiddag hade jag inbjudit alla mina vänner här till en picnic i gräset utanför Zuunmod, några kom med bussen från UB. Som tur var så sken solen och det var varmt. Vi åt buuz, khuursho, korv, bröd o vodka.

Två dagar senare så tog vi en buss in till UB för at ge oss ut på en en-veckors ridtur i den vackra naturen norr om UB. Därifrån hade vi en hyrd buss österut till Nalyakh där hästarna väntade. Jag släpade med mig min egen sadel, jag litade som tur var inte på sadlarna som vi fick. Det var packsadlar med en kudde på, visserligen mjukare än min träsadel men inte formade för att sitta på. Fösta dagen red vi norrut till byn där våra guider kom ifrån, lite tråkig ridning utmed en väg. I byn bytte vi några hästar som inte var så pigga. Enkhe var vår guide och översättare, sedan var det två hästskötare med och Puuji som körde jeepen med all utrustning. Under en hektisk timma hade vi köpt mat för en vecka och sex man. Tack vare jeepen så kunde vi unna oss lite lyx.

Sedan fortsatte vi norrut mot Terelj där den vackra naturen börjar. Här är det kuperat och en hel del skog. Två floder möts i Terelj, vi följde dem när vi red och slog läger vid stranden. Varje dag så kunde vi bada i det friska o kalla vattnet. Är det 30 grader i luften så känns det undrbart att slänga sig i det 14 gradiga vattnet. En dag låg vi stilla och gjorde en ridtur över dagen därifrån.  Hästarna varierade en hel del. Ellekari red en stor vit  häst som galloperade fram, själv fick jag använda piska för att få fart på min häst. Vi byttes om så att vi provade andra hästar.

Egentligen skulle vi över ett pass men där stod poliser och stoppade oss. Området var avstängt pga. mul o klövsjuka.

Sista dagen passerade vi en jättelik staty av Gjingis Khan som höll på att byggas.

När vi bara hade ett par kilometer kvar till by där vi skulle lämna hästarna så vägrade Ellekaris och en av hästskötarnas häst att gå vidare. Ellekari hade galloperat fram o tillbaks hela veckan men nu var det bom stopp. En av guiderna fick rida tillbaks med två utvilade hästar. Sent på kvällen kom vi tillbaks till Zuunmod och min lilla etta där vi alla fem bor riktigt bekvämt. Inger lägger ut ett par liggunderlägg i köket och sover där. Björn o My i min bäddsoffa och Ellekari på golvet.

Sedan började Naadam, två dagars festligheter med tävlingar. På stadion som finns här i Zuunmod såg vi invigningen med danser, efter invigningen började brottningen. Mongolisk brottning påminner om Sumobrottning. Lite längre bort kom ryttarna i mål. Det längsta loppet var 30 km, det red små barn, många barbacka. Sista dagen på vår ridning red vi 25 km och det var långt tyckte vi. Barnen är dammiga o svettiga när dom går i mål. Några hästar kommer utan rytare, då räknas dom bakåt en placering.

Utanför stadion pågick bågskytte. Det är en riktig folkfest, massor av stånd som säljer mat, barn som blir fotograferade framför stora blomstergirlanger.

Efter Naadam vandrar vi till en tempelruin ca 6 km utanför Zuunmod. Där hade jag bokat två gerer där vi och min rektors familj skall bo en natt. Det ligger i ett vackert område med skog runt. På kvällen spelar vi volleyboll.

Vi tillbringar en dag inne i UB, går ut och äter på kvällen.

Nu känns lägenheten stor och tom men jag skall snart ut och resa. Jag skall besöka en familj i Henti, i norra Mongoliet. När jag kommer hem därifrån skall jag hämta mina två hästar som nu är tillbaks där jag köpte dem. Jag skulle egentligen ridit upp dom till Terelj för att ha dom på vår tur. Tiden blev för knapp, jag gav mig av innan Björn o Co. kom men gav upp efter 1 ½ dag då jag insåg att jag aldrig skulle hinna och jag var dåligt förberedd.

Hälsningar Thomas

10 aug.

Hej, nu är jag tillbaks från min resa till Khentii som är en provins i NO Mongoliet. Tillsammans med mina Vänner Zaya, Suvda och deras dotter Annu. Från Ub åker vi rysk jeep, UAZ, med plats för fem,  vi åker 8 st plus massor av packning. Förråd till affären i Binder och till gårdarna. 8 på kvällen kommer vi iväg från UB och kör hela natten och en stor del av nästa dag. De första milen är asfalterade sedan är det 50 mil med två hjulspår i gräset. Ingen annan bil skulle klara detta.

Sista samhället är Binder, där lastas en del av förråden av och släpet kopplas bort, de resterande 100 km ut i ingenstans tar flera timmar. Galtai är ingen by utan bara fyra små gårdar med släktingar till Suvda. Det är bara ett par kilometer härifrån till ryska gränsen. Pappan bor här tillsammans med en äldre dotter, nu i sommar är även en yngre dotter och hennes två barn, 4 månader och 3 år. En yngre bror (ca 10 år) är också där och hjälper till. Huset är ett litet knuttimrat hus på ett rum där alla sover och en tillbyggnad med jordgolv som är arbetsrum o kök. Istället för fönster är det ett par öppningar i väggen och när det blåser knör man in en jacka eller något annat i hålet. Här finns naturligtvis ingen el eller telefon, vatten får man rida efter i en liten bäck en km bort.

I norra Khentii bor alla i knuttimrade stugor, inga gerer. Taigan börjar här, på bergssluttningarna växer framför allt lärk men även fur o björk. Gräset växer högt och är frodigt. Dom har ganska många djur, 50 hästar, 50 kor o tjurar och ett stort antal får o getter, alla djuren är storvuxna till skillnad från i Zuunmod. Varje morgon o kväll får dom tillsammans 100 l mjölk som skal separeras i en svensk separator, en sådan som alla svenska bönder hade en gång i tiden. Mjölken skall sedan stå ett par dagar, kokas upp och det tjocka hälls sedan i ett stort träkärl ute. Det blir en slags sur ost som dom kan sälja. Pga avstånden och att det inte finns väg går det inte att sälja något annat. Grädden kokas och en tjock smörliknande kräm bildas  på toppen, detta har man på bröd. Alla bakar samma surdegsbröd som är jätte gott, jag önskar att det fanns här i Zuunmod.

5 på morgonen går döttrarna upp och mjölkar och är inte klara med arbetet förrän 11-12 på kvällen. I ljuset från ett eller två stearinljus jobbar dom i köket. Varför dom inte har fotogenlampor förstår jag inte, jag har försökt att få tag i fotogen till mitt kök, men det går inte.

Jag har med mitt tält som jag satte upp utanför. Värmen driver ut mig på morgonen när solen börjar steka.

Det är stekheta dagar, svetten rinner. Jag försöker hjälpa till med det jag kan.  Jag tar på mig uppgiften att hugga ved. Det är svårt att hjälpa till med mer komplicerade saker när jag inte kan språket. Suvda talar lite engelska, och Zaya pratar på på mongoliska och några ord engelska. Vi försöker lära varandra engelska respektive mongoliska.

En dag rider vi iväg till ett heligt berg 20 km bort, ännu närmare ryssland. Här finns det grottor och olika håligheter, olika ställen botar olika kroppsdelar. I ett hål skulle man t.ex. stoppa in fingrarna i tur och ordning. Dom "aktiva" ställena är blankpolerade av flera hundra års användning. Bäst av allt var en liten älv med kristallklart och kallt vatten där vi badade och drack. Hit åker folk från Ub för att få bot för krämpor, har man inga så är det säkert förebyggande. Ett par kryckor står övergivna lutade mot berget, Kanske ett bevis på bergets kraft. Ljusblåa sjalar är knutna på allt som sticker ut.

Hästarna är stora och starka, vi travar och galopperar nästan hela vägen fram o tillbaks. Vi rider på kapp på hemvägen. Sedan hade jag träningsvärk i benen i tre dagar.

Som genom ett under klarade jag mig från magsjuka, ingen diskade skålarna vi åt ur och fullt med flugor över allt. I köket höll de minsta killingarna till och en katt, hundarna slank in ibland men blev utslängda. Sista dagen innan vi slaktade ett får var köttet dåligt. Hundarna fick mina köttbitar. Slakta gör man genom att skära ett hål i buken och stoppa in handen och dra av en artär vid hjärtat, djuret dör snabbt och allt blod samlas i bukhålan där man kan ta tillvara på det.

Efter en vecka skall jag åka hem, Zaya, Suvda o Annu följer med till Dadal, ett litet samhälle 70 km bort.  Dadel är huvudort i området. Sex gånger får alla i jeepen av och skjuta igång den, växellådan låter som en stenkross när han pressar in växlarna. När vi bara har 5 km kvar växlar han för sista gången, slänger in en växel i uppförsbacke och det smäller till i växellådan och sedan är den slut. Efter någon timma kommer en jeep till, som vi får skjuts med till Dadal. Hur han fick hem jeepen förstår jag inte.
Detta är centrum för området och jag gissar att det bor ca 2000 inv. här finns ingen elektricitet och ingen telefon, påminner om en svensk by på 1800-talet. Jordbruksredskapen dras med häst. Detta är Gingis Khan- land, här föddes han och växte upp, här finns källan där han hämtade vatten m.m, (jag har druckit ur samma källa som Gingis, men det vet han inte). Alla kullar och vattendrag är förknippade med honom.
Två nätter stannar jag där hos en släkting till Suvdaa. Hemresan var något bekvämare, jag fick lift med en grupp kristna Koreaner och deras präst. Det tog från 3 på morgonen till 12 nästa natt innan jag var hemma.
Det var verkligen ett annat Mongoliet än här nere.
Nu skall jag ner och hämta hem mina hästar som går och betar 15 km söder om Zuunmod. Här har regnat så jag hoppas att dom är i gott skick.
I dag är det lite svalare och innan jag kom har det regnat ordentligt.

Hälsningar Thomas

11 Dec.
Nu har jag kommit hem efter ett spännande år. Min Internet uppkoppling försvann i augusti så jag har inte kunnat uppdatera den här sidan.
När jag kom hem från Khentii flyttade jag till en ger. Trots att nätterna var kalla så var det bekvämt och trevligt i min ger. Jag åkte ner och red hem mina hästar som nu kunde stå utanför geren på natten. Dom måste tas in på kvällen annars är det risk att dom stjäls eller äts av vargar. På dagen går dom hobblade på slätten norr om Zuunmod. Min lilla häst var inte stark, den blev snart trött då jag red den. Den stora var starkare men mager. Senare på hösten köpte jag hö och gav den, den lilla sålde jag. På helgerna gjorde jag fina ridturer upp i bergen norr om stan.
Tyvärr så fick jag inte ha kvar geren när skolan började, ägaren behövde den själv så jag flyttade tillbaks till min lägenhet. Hästen hade jag hos en familj som hjälpte mig med den. Min tanke var att jag skulle ha den stående på natten i familjens khasha, (inhägnat område) men ofta så var den redan flyttad när jag kom dit. Trots att dom inte talade ett ord engelska så blev vi goda vänner. Varje gång jag kom ner så blev jag inbjuden på te. Frun sydde mig en del, den traditionelle kappan som många mongoler har.
När jag åkte hem den 1 dec. så lämnade jag många mycket bra vänner och ett spännande och vackert land.
Thomas

Sommaren 2008.
När jag anlände i Zuunmod hade mina vänner satt upp en ger åt mig i gerområdet. Sommaren är varm, det har regnat mer än tidigare år så alla är glada. Trots det så är det mycket torrt. Klimatet har ändrats markant de sista 20 åren. Torra bäckfåror vittnar om det. Inte ens när det regnar för full så fylls dom med vatten.
Efter en vecka i Zuunmod åker mina vänner Suvda, Zaya, Zayas morbror och jag 1500 km västerut, i Zayas gamla bil. Vi kör västerut på nästintill obefintliga vägar, det är oftast hjulspår i gräset. För

att hitta rätt tar man sikte på berg vid horisonten. Fyra dagar tar det att komma till Khovd aimag. Sista biten får vi rida.
Zayas släktingar bor uppe i bergen nu på sommaren. Där är det lite svalare. Får, getter, jakar, hästar o kameler betar på de branta sluttningarna.
Till häst bestiger vi den högsta toppen, ca 3700 m.ö.h.
Där ligger snö vilket känns overkligt efter att
ha lidit av värmen i norra Gobi-öknen på vägen hit. Bergen här är utstickare av Altaibergen. Här finns ett 20 tal snöleoparder, bergsgetter, Saiga antiloper och gott om murmeldjur. Uppe på toppen skjuter vi ett murmeldjur och tillagar det med heta stenar i sitt eget skinn.
Efter en vecka flyttar familjen längre ner. Ett tiotal kameler får frakta gererna och och allt annat.
 

Som nomad kan man inte äga mer än vad kamelerna kan bära.
Zayas syster gifter sig så vi skjuter på hemresan. En ny ger skall göras i ordning till dem.
 Fyra veckor är vi borta.
På hemvägen passerar vi området där de återinplanterade vildhästarna, takhi, finns. Ett lyckat projekt, nu lär det finns ca 250 hästar. De sista vildhästarna försvann på 60-talet. 
I djurparker i Holland fanns hästar som på 90-talet fraktades till Mongoliet. Detta är de enda vilda hästar, inte förvildade, som finns i världen. dom skiljer sig genetiskt från tamhästen.
 

Thomas

2010
29 maj landade jag åter in Ulaanbaatar och möttes av mina vänner Zaya och Munkhtoogo. I deras lägenhet i Zuunmod planerade vi den kommande resan till norra Khentii där Suvdas pappa och syskon bor. Några dagar senare fyllde vi bilen till bristningsgränsen och satte av österut, först till Undurkhan dit vägen var hyffsad. Där svängde vi av norrut mot Dadal dit vi kom fram andra dagen. Den här biten av vägen är i stort sett bara spår i gräset. Strax före Dadal börjar skogen och bergen. Det är ett vackert landskap med frodigt gräs och blommor. I den lilla staden som fått elektricitet sedan jag var där för tre år sedan, blev vi kvar i nästan en vecka, boende hos Suvdas syster och familj. Här bor man inte i gerer utan i stockhus, många av mongolerna här är Buriatmongoler.

I sällskap av en rysk jeep, en UAS, gav vi oss av mot NV mot ett ställe som heter Galtetai. Floderna är vattenrika efter allt regnande så över floderna bogserar vi Zayas bil efter att ha tejpat igen avgasröret, lyft ut sätena och plastat in fördelaren. På andra stranden öste vi bilen och kunde fortsätta. Efter att ha kämpat oss uppför ett brant pass blickade vi ner mot familjens vinterställe. Där var stilla och övergivet, dom hade redan flyttat till sommarstället. Sent på kvällen nådde vi dit. Ett litet stockhus vid en sjö mitt i en dal omgiven av skogs klädda berg. Huset består av ett rum där alla sover och ett rum för matlagning. runt omkring betar en hästhjord på ca 50 djur, ett trettital kor och massor av får o getter. Varje morgon o kväll skall korna mjölkas, mjölken skall bli en slags ost. Fåren o getterna smalas in i en hage varje kväll, här finns gott om varg.
Varje morgon samlas hästarna in i en stor hage och de hästar som skall tävla i den kommande Naadam fångas med lasso eller en urg, en lång tunn stång med en ögla i änden. På kvällen tränas hästarna. Pappan tar ut en häst till mig som jag kan använda medan jag bor där. Jag har med mig min sadel och träns och gör turer upp i bergen på dagarna. Ett litet smolk i bägaren är alla bitande insekter, eftersom det är fuktigt i marken trivs dom. En räddning är vinden som håller dom stången. Värst är det för hästarna som angrips av stora bitande flugor. Efter en vecka börjar jag fundera på hur jag skall ta mig tillbaks till Zuunmod. Suvda frågar mig om jag kan tänka mig att rida med hennes pappa de 60 km till Dadal. Dum som jag är svarar jag, självklart kan jag det. Två dagar senare lastar vi två packsäckar och min ryggsäck på två hästar och ger oss av. Det är en het dag, säker runt 30 grader. Vi håller hög fart i trav. Första floden vadar vi över efter en timmas travande. Sedan börjar jag känna av traven i benen. Halvvägs är jag så trött så jag nästan trillar ur sadeln och när vi efter sju timmar når fram är jag mer slut i kroppen än vad jag någonsin varit förut.
Jag har tre dagar på mig att vila innan vi hittar en bil som skall till Ulaanbaatar. Nu har det börjat bli riktigt varm, runt 35 grader och inte ens vinden svalkar. Redan någon mil utanför Dadal går ett hjullager, på 20 minuter har föraren bytt och vi är på väg igen. Kör hela natten och tidigt på morgonen fylls hela bilen av ånga , kylaren har gått sönder.  Efter några timmar kommer en liten lastbil som jag får lift med de sista 20 milen. Det går i en vansinnig fart, vi stanar och tittar på en annan bil som också kört för fort och nu ligger som ett vrak vid vägen. Trött, överhettad kommer jag fram till UB. Bussstationen är flyttad och jag irrar länge omkring innan jag hittar minibussen som tar mig till Zuunmod.
Jag får låna Suvdas o Zayas lägenhet den sista veckan. Det är hett, 35 grader så aktiviteten går på sparlåga.
Hälsningar Thomas