|
Nu är jag hemma igen från sommarens paddling på Grönland. Planen var att från Narsarsuaq på södra Grönland paddla norrut till Paamiut där de Grönländska Kajak Mästerskapen skull gå av stapeln från 13 juli till 20 juli. Efter det skulle vi ha en vecka att paddla i trakterna av Paamiut. Till Paamiut skull Inger, Annette, ,Tanja och Mats komma lagom till tävlingarnas början. Björn och jag hade skickat våra kajaker till Narsarsuaq, min Grönländska kajak plus de andras kajaker skickades direkt till Paamiut. ................
Vi landade på Narsarsuaqs flygplats klockan 11 fredagen den 24 juni. Låga moln gjorde att vi inte såg östkusten och inlandsisen när vi passerade över. Narsarsuaqs flygplats (Narsaq=slätt suaq=stor) byggdes under kriget av Amerikanarna som en av tre mellanlandningsplatser på rutten till Europa. Det är ett ganska trist ställe, utspridd över en ett par kilometer lång sträcka. Det finns ett par boningshus med lägenheter och en affär. Fartyget med kajakerna har kommit in idag så vi skyndar ner till hamnen. Där får vi beskedet att det inte går att få ut kajakerna före på måndag. Bakslag! För att hinna till Paamiut innan tävlingarna börjar så har vi ingen tid att förlora, det är ca 180 d.m. dit, och vi har 18 dagar på oss. Vi vänder och går mot vandrarhemmet som ligger längs upp i byn. På lördagen följer vi med en båt tvärs över fjorden till Qagssiarssuk där Erik den Rödes Brattalid låg. ..............
Vi styr ut i fjorden, några små isberg från en angränsande fjord ligger där ute som gräddklickar på en grå vattenyta. Vi styr sydväst snett över fjorden, den tre d.m. tar ungefär en timme.
........................ ..... Över på andra sidan får vi lite lä och fortsätter söderut. När fjorden svänger och vi inte får lä längre letar vi efter ett ställe att gå i land på. Vi hittar ett ställe och drar upp de tungt lastade kajakerna över högvattenlinjen och får upp tältet i det frodiga gräset. Här längst in i fjorden är det grönt och fårfarmarna odlar hö, längre ut mot havet blir det mycket kargare. Nästa dag har vinden lagt sig så vi fortsätter. Det är långt mellan ställena där det går att gå iland, berget stupar brant ner i havet. Efter lunch gör vi en allvarlig tabbe. Jag mår inget vidare, har huvudvärk men solen skiner så vi så vi drar vidare. Nu har vi en sträcka framför oss utan möjlighet att gå iland. Efter hand blir sjön värre, vågorna studsar mot klipporna och skapar en oregelbunden sjö. Men vi hoppas att runt nästa udde så går det att komma iland, så fortsätter vi udde efter udde. Vi märker inte att det blåser så mycket för vinden blåser rakt mot bergväggen och skapar en luftkudde längst ner. Sjön blir värre och värre, riktigt orolig blir jag när jag hamnar bakom Björn och ser hur hans kajak studsar upp och ner på vågorna. Skulle något hända så har vi inga marginaler. Efter två timmars kämpande går det äntligen att komma iland bakom en udde. När den värsta spänningen släpper känner jag hur illa jag mår, är rädd att svimma. Björn hjälper mig i land och får upp får upp tältet på den lilla plana mark som finns. Halvt medvetslös och huttrande av kyla kryper jag ner i sovsäcken. Nästa dag har vi en bris från syd och solen tittar fram. Vi paddlar utåt fjorden och efter lunch paddlar vi in i Narsaqs gamla hamn. Narsaq ligger längst ut i fjorden, ett litet samhälle med 1700 inv. Vi går i land på en lerig strand för att handla lite färsk mat, nu dröjer det åtminstone en vecka innan vi ser en affär igen. Laddade med färskt bröd och ett par wienerbröd
drar vi vidare i bleke, ut mot Igdlutalik’ön. På den ön bodde Erik
den Röde det första av de tre år på Grönland, innan han åkte
tillbaks till Island för att locka fler att slå sig ner i det gröna
landet. I en vik går vi in och hittar en fin lägerplats. Här är det
betydligt kargare. På marken där det inte är nakna klippor växer
kråkris, mossa och ljung. Dvärgbjörken och sälgen blir sällan mer än
ett par cm hög. Här och var växer Grönlands blomma, den storblommiga
rallarrosen. Framför oss har vi nu ett ganska lågt landskap,
en labyrint av ganska små öar. Vädret är ofta ganska gråmulet och
vinden friskar i på eftermiddagen vilket gör paddlingen seg. Som
regel paddlar vi 3-4 timmar på förmiddagen, går iland för lunch.
Blåbärssoppa, kaffe och bröd är standard. Efter lunch om det inte
blåser för mycket paddlar vi ett par timmar till. Det är sparsamt
med djurlivet, trutar, tobisgrisslor och en och annan havsörn ser
vi. På hela vår tur såg vi bara 3 sälar. Tyvärr så såg vi också ett
par sälkadaver där man bara tagit skinnet. Vi får förklaringen
senare, det finns ganska gått om sälar och när frysboxen är full med
sälkött så tar man bara vara på skinnet som man får ett ganska bra
pris för. Staten köper upp alla skinn och garanterar ett fast pris
som ligger långt över marknadsvärdet, mao alla de sälskinnsprodukter
som säljs är ordentligt subventionerade.
Björn hackar loss is till vattnen. På ett ställe står det ”kanal” på kartan, vi undrar om det verkligen är en kanal eller om vi får bära kajakerna över. Inte förrän vi är 25 meter ifrån stället ser vi att det verkligen är en grävd kanal, ca 2 m bred och nu vid lågvatten så grund så vi precis kan ta oss genom. När vi kommer lite
längre norrut ser vi spår efter renar på öarna, renhorn och
klövavtryck. Så småningom får vi också syn på renar men de är mycket
skygga, springer så fort de får syn på oss. Att döma efter alla spår
vi ser så finns det gått om ren. Det är stora renar, förmodligen mer
släkt med Amerikas caribou än med våra små renar. Hornen som vi
hittar är stora och kraftiga. 3/7 söndag. Vaknar
7 som vanligt, det regnar, blåser och är jämngrått. Vi beslutar oss
för att helga vilodagen och somnar om. Ca 9, vädret detsamma. Kokar
gröt o kaffe, somnar om. Kvicknar till vid 14-tiden, dags för
”11-kaffe”. Ligger och läser, sover och lyssnar på radio. Middag vid
17-tiden, pasta. Vädret oförändrat. Tänder köket i absiden för
värmens skull. Allt börjar bli fuktigt. När det regnar en längre tid så är det oundvikligt att blir allt fuktigt. Vi paddlar i syntet-underställ och paddelkläder. Det blir genomblött efter en dags paddling och om solen inte skiner så hinner det inte torka till nästa dag. Då är det bara till att dra på sig de våta kläderna för att inte blöta ner en omgång till. På de låga öarna hittar vi sällan rinnande vatten, däremot finns det ofta pölar med sötvatten. Ibland är de stora och grund, solen har värmt vattnet till en behaglig temperatur. Då passar vi på att tvätta oss och kläderna.
........
Den 8/7 ligger vi inblåsta på en ö söder om samhället Arsuk. Vi inser nu att vi inte har en chans att hinna till Paamiut innan tävlingarna börjar. Vårat hopp står till ”kyst skippet” som passerar Arsuk på fredag, men frågan är om vi får ta med kajakerna på båten. När vi ligger i tältet och drar oss efter frukost hör vi en liten motorbåt komma in i viken och stanna motorn. Båten går intill ett par stenar och en kille hoppar iland, han kommer fram till oss och frågar om vi är svenska. Han berättar att han är med i Paamiut kajakklubb och vet att vi skall komma. På vägen från Narsaq har han fått syn på oss. Det var bra, nu kan vi lämna ett meddelande till resten av gänget som kommer till Paamiut före oss. Vi känner oss lättade nu när någon vet var vi är. På varje ö bor det minst en räv, ofta står dom och gläfser åt oss en bit bort, så även på den här ön. Jag följer den upp mott öns topp. Där i stenskravlet har den ett gryt med två valpar. Dom är helt orädda och när jag sätter mig ner helt stilla kommer dom fram för att undersöka vad det är för något konstigt som har dykigt upp. Honan ligger lite längre bort och gläfser och gnyr för att varna valparna som inte fattar något.
.............. Den kvällen mojnar vinden och vi packar snabbt kajakerna och sticker. Vid 18-tiden kommer vi iväg. Vinden kommer och går så vi är alltid lite oroliga när vi påbörjar en överfart, det är ett par distansminuter mellan öarna. Vi står på tills vi klockan 23, trötta och blöta och mycket kalla går vi iland strax utanför Arsuk. Det är bara 2 plusgrader så vi är genomfrusna, men det är skönt att vi har tagit oss hit. Vi värmer oss med en kopp varm choklad innan vi kryper till kojs. Vaknar nästa morgon av att solen värmer tältet, härligt! Det är ca en kilometer in till byn, upp och ner för branta backar, förbi ett litet pumphus som pumpar vatten till byn. Det bor 190 själar här och det ser ut som på så många andra ställen. Små trähus i olika färger utspridda på en stenig sluttning. Här finns inga hundar, söder om Sisimiut är det förbjudet med draghundar. Däremot går det får och betar mellan husen.
Tillbaks i tältet frossar vi i nyinköpta godsaker. På kvällen går vi tillbaks till by, med oss har vi en bok om nordboruiner i trakten. Precis ovanför byn skall det finnas rester efter en gammal gård. Med hjälp av boken hittar vi de olika ruinerna. Detta område kallas nuförtiden mellanbygden. För nordborna som bodde här räknades detta till utkanterna av österbygden. Ruinerna syns som förhöjda rektanglar i terrängen. Här har dom haft en betydligt tuffare tillvaro än på gårdarna längst in i de stora fjordarna där det är betydligt frodigare. Innan vi for hade jag kontakt med museichefen i Narsaq som tipsade mig om en skrift som beskriver ruinerna i området. Nästa morgon är världen insvept i dimma. Vi packa fika i ryggsäckarna och vandrar inåt fjorden för att leta efter fler nordbo-ruiner. Vi passerar en fårfarm, fåren har gjort stigar som vi går på. Snart spricker dimman upp och solen skiner. Många av ruinerna består av en inhägnad av staplade stenar, ofta med ett stort stenblock som utgör en sida. Vid en liten bäck gör vi en brasa av torkade rötter, och kokar kaffe. Vi går på en lätt sluttning ner mot havet, 200 m ovanför oss börjar berget som stupar brant och är flera hundra meter högt. I en ravin ligger snön långt ner mot havet, annars är det ett par hundra meter upp till snön. Måndag morgon går vi spända av förväntan in till byn för att höra hur det skall gå. På kontoret i Nuuk kan dom inte avgöra detta, vi får ringa upp kaptenen på båten. Vi förklarar att vi är försenade till tävlingarna och att resten av ”teamet” väntar på oss. Jodå, det fixar sig. Vi köper biljetter och kan koppla av. Båten går inte förrän torsdag kväll så vi har ett par dagar på oss. Vi packar kajakerna och paddlar in i nästa fjord som slutar i en bäck som rinner ner genom dalen. Intill resterna av ett störtat flygplan slår vi läger. Även här står en räv och gläfser åt oss. Det är blårävar som finns här ute i skärgården, på sommaren är både vit- och blå rävar gråbrun. Vi har paddlat förbi massor av rävfällor. Räven luras in av ett bete och sedan faller en sten ner och blockerar ingången, i vissa fall faller en stor platt sten ner och krossar räven.
Här ligger vi några dagar, gör en vandring över till nästa fjord där det också finns ruiner. På torsdag kväll packar vi ihop och paddlar in till Arsuk, drar upp kajakerna på stranden i byn och packar ur dem för att de inte skall väga så mycket när vi lastar ombord dem. Det var tur att vi gjorde det för det var inte så lätt att få ombord dem. Båten kan inte lägga till vid bryggan, det är inte djupt tillräckligt utan passagerare och gods körs fram och tillbaks med en liten motorbåt. Klockan 11 på kvällen var det dags att åka ut med kajakerna. Dom sticker ut både fram och bak i den lilla motorbåten. Framme vid båtsidan skall de hissas upp till övre däck, allt medan båten rullar i dyningen. Tunna små snören skickas ner till oss, kajakerna dunkar mot båtsidan medan de hissas upp. Förutom en del repor så klarade de sig ok. Det är många släktingar som kommer med båten till Arsuk. Den kmmande vecka skall de firas 200-års jubileum i byn. Vi har fått två kojer längst ner i ett gemensamhet utrymme, Nere båten som rullar och det är varmt. Så särskilt mycket sömn blir det inte. I Paamiut ösregnar det och blåser men det är
lätt att lyfta av kajakerna, kajen är i höjd med däcket så det är
snabbt gjort. Vi lämnar dom på kajen och tar en taxi till
”kollegiet”, ett elevhem där vi får bo under tävlingarna. Anette,
Inger, Tanja och Mats har installerat sig redan. Det känns härligt
att få komma inomhus, duscha, tvätta kläder m.m. Vi har missat två
grenar i tävlingen, kort distans och harpun.
Eftersom vi inte hade provat det tidigare. Två rep hänger slaka mellan två stolpar, på dem skall man snurra runt på olika sätt. De yngre killarna är jätte duktiga. Nästa dag är det lång distans, Inger, Anette och Tanja satsar för fullt, förutom att Tanja fick bryta pga värk i ryggen så gick det bra. Senare på eftermiddagen är det min tur, dvs. män över 50. Jag har med mig en grönländs kajak som jag skall andvända i tävlingarna. Det blåser fortfarande en hel del och banan är lång. Vi paddlar fram och tillbaks ett par gånger mellan några öar. Ibland blåser det så att jag står helt stilla när jag tar i. När jag kommer in mot målet så tror jag att vi skall paddla hela banan en gång till och har bestämt mig för att ge upp. Till min stora lycka så är jag i mål, helt slut körd. Thomas
har gått i mål i långdistansen. All mat, utom middagen serveras i skolköket
till tävlingsdeltagarna, frukost, lunch. Nu träffar jag Hilmer igen, det var han som hittade oss på en liten ö söder om Arsuk. Han kallas bara för ”Super”, en mycket trevlig kille. På söndag är det individuella rullningar, det är tävlingarnas höjdpunkt. Solen skiner och det är varmt. I gamla hamnen bland sälkadaver och mycket annat skräp går tävlingarna. Jag hoppas på att få se Cherry från Qayaq-USA göra en ”Straigh-jacket” roll, dvs. rulla utan att använda armarna. Men tyvärr, hon klarade det inte. Det är den svåraste rollen, ingen annan klarade den heller. I Nanortalik 2001 då jag var med var det heller ingen som klarade den. Björn lånar Ingers kajak och ställer upp, han klarade sig elegant. Tillräckligt för att få en medalj. (nåja, han var ensam i sin klass). ...................... På kvällen tar vi en kajaktur ut till öarna utanför staden. Ett vrak av en ståltrålare ligger en bit ut. Paamiut var en gång en betydande fiske hamn, det var innan torsken försvann från grönländska vatten. Man satsade enormt på Paamiut, det skulle bli en av de större samhällena på Grönland, men det slog fel och i dag är det ett ganska dött samhälle. 1700 människor bor det här. Om samhället var trist så var invånarna desto trevligare, jag har aldrig blivit så väl bemött på Grönland. I Narsarsuaq frågade folk varför vi skulle till Paamiut, dit åker ingen och allra minst en turist. Det ligger dåligt till, mitt emellan Narsaq och Nuuk, och har inget speciellt att bjuda förutom rikligt med havsörnar. Måndag är det dags för kapppaddling med överbärning, dvs. på två ställen skall vi bära kajakerna över två öar. Paddlingen går väl an men att springa en lång sträcka med kajak på huvudet är jobbigt. Lyckligtvis så har jag en lätt kajak. I den här grenen blev jag diskad förra gången, jag lyfte upp kajaken på fel sätt. Den skall lyftas direkt upp med aktern fram och huvudet i sittbrunnen, paddeln sticker man in i sittbrunnen framåt. Senare på kvällen samlas alla för prisutdelning. Vi sitter alla på golvet i skolans gymnastiksal, barnen klänger i ribbstolarna på väggarna. Jag får en silver medalj för min prestation. Tisdag är det stafett. Som vanligt börjar tävlingarna med barnen, de yngsta först. De minsta har en bräda på tvären bakom sittbrunnen med flottörer i änderna. En liten flicka har två plast ankor i änderna av utriggaren. Tävlingarna är verkligen tävling för alla, från de minsta barnen till gamla gubbar och inte minst den verkliga eliten. Vi ställer upp med ett lag. Eftersom bra jag har grönländskkajak så tävlar vi i internationell klass. Sträckan är ungefär lika lång som den korta distansen. I kväll är det avslutnings fest, 19.00 samlas alla i en av kommunens lokaler där det är dukat för över hundra deltagare. Först är det många som skall hålla tal, alla tal är på grönländska. Så småningom blir det prisutdelning, 1:a, 2:a o 3:e pris i alla grenar sammanräknade. Bästa kajakklubb blir Illullisat. Efter prisutdelningen serveras mat, ny fångade krabbor. Vid vårat bord sitter Hilmer från Paamiut med sina tre barn, det var honom Björn o jag mötte på en ö söder om Arsuk. När maten är uppäten röjs borden undan från golvet och en tremanna orkester börjar spela dansmusik och dansen börjar. I ett långt led dansar alla, gamla och barn ut och in genom huset. Vi har en mycket trevlig kväll. Vi skall ge oss iväg i morgon bitti, så vid elva tiden tackar vi för oss. Nu har vi en vecka på oss att paddla ner till Narsalik och tillbaks. Det börjar bra, en lätt vind och blå himmel. När vi lämnar öarna runt Paamiut för att korsa Kvannefjorden säger jag, mest på skoja, att nu får vi hålla utkik efter valar. Knappt har jag sagt detta så ser vi två valar som blåser på långt håll söder om oss. Det är två knölvalar, vi ser dem komma upp på sidan och slå med sina långa sidofenor i vattenytan, förmodligen för att bedöva fisk. När vi närmar oss dem så upphör de med fisket och intresserar sig för oss. Snart har vi dem alldeles intill oss. När jag ser en enorm, svart och vit skugga som rör sig under mig inser jag att det är dom som betraktar oss och undrar vad vi är för några. I 20 min intresserar dom sig för oss och drar sedan vidare. Matta av adrenalin-kickar paddlar vi vidare. På andra sidan fjorden går vi iland för lunch. Vi skrämmer iväg två rävar när vi paddlar in i viken. Senare på eftermiddagen slår vi läger på en lite ö i Ikerasak-sundet. Ön är så liten att det inte går att hitta vatten så vi får snåla med det vi har. Bakom tälten ligger ett par gamla gravar, mellan stenarna ligger kranierna och tittar ut. Tredje dagen når vi fram till Narsalik, drar upp kajakerna på stranden nedanför några gamla hus från kolonialtiden. Här har varit ett efter grönländska mått mätt, stort samhälle, säkert ett par hundra invånare. I dag används det som sommar ställe. Vi träffar Peter Lorenzon uppe i by. Han är museichef i Paamiut. Jag hade kontakt med honom innan vi for från Sverige. Hans bror bor i huset intill och bjuder in oss allihopa på kaffemik. Han har varit kateket, handelschef för KGH och lärare här i byn och har mycket att berätta. Efter kaffet och en rundtur i byn paddlar vi in i Sermilik-fjorden. Massor av isberg flyter ut från glaciären i botten av fjorden, det duggregnar och är ganska bistert. På fjordens ostsida hittar vi en vik med en bäck där vi går iland. Här finns lite drivved så vi kan göra en eld och baka bröd. Isbergen som spricker, dånar hela natten ute i fjorden, den ”vita åskan”. Nästa dag ligger molnen lågt, världen är svart och vit. När vi korsar fjorden möter vi ännu en val. Den styr emot oss och är snart inne bland kajakerna.
När vi går in i en vik för att hämta vatten träffar vi Peter Lorenzon som med sin familj ligger längst in i viken och fiskar öring. Samma ställe där vi för några dagrar sedan utan resultat fiskat. Efter sex dagar är vi tillbaks utanför Paamiut, men det är för tidigt att paddla in dit. Vi fortsätter norrut. Flera motorbåtar passerar oss på väg till en ö strax norr om Paamiut. Vi paddlar nyfiket efter. Vid en udde har en val bogserats in som de är i färd med att stycka. På land står en stor del av Paamiuts befolkning med plastpåsar i händerna och i det av blod rödfärgade vattnet trängs ett tjugotal motorbåtar. Hilmer som också står på land tillsammans med sina barn berättar att det är en liten Knölval som har fastnat i ett nät och drunknat. Förmodligen är det en av de valar vi såg första dagen då vi paddlade söderut. Nästa dag paddlar vi in till Paamiut och lyfter upp kajakerna för sista gången. Tillbaks på elevhemmet tvättar vi kläder och packar. Anette fyller år i dag så till middag har vi köpt allehanda grönländska delikatesser, valbiffar, köttfärs av myskoxe och lammkotletter. Anette bakar en pankakstårta med färggranna godsaker på. Den kvällen blir det fest. Kajakerna sköljer vi av och packar med det som vi inte behöver för hemresan. Vi lägger in dem i containern för transport tillbaks till Aalborg. Den 29/7 tidigt på morgonen kliver vi på båten
som skall föra oss till Nuuk. Tyvärr så är det dimmigt hela resan så
vi ser inte så mycket mer än stormfåglarna som på stela vingar
flyger bakom båten. 20.30 är
vi framme i Nuuk, en stor stad med 12000 inv. Vi tar en taxi till
idrottshallen där vi skall bo. Det finns ett logiment i anslutning
till hallen där vi får bo. Vi har stället för oss själva. Nuuk är en blandning av gamla hus, det äldsta är från 1700-talet. Det är det huset Hans Egede bodde i när han flyttade in till nuvarande Nuuk efter att ha slagit sig ner längre ut i fjorden 1721. Han var den förste utlänning som bosatt sig på Grönland efter att Nordborna försvann i slutet av 1400-talet. Här finns också de karakteristiska små färgglade trähusen som man ser överallt på Grönland. Det som dominerar bilden av staden är dock de stora betong husen i flera våningar. Ett av dem är enormt, i det huset bor 1 % av grönlands befolkning, ca 500 personer. 1 augusti flyger vi vidare till Kangerlusuaq där vi byter flyg och flyger vidare samma dag till Köpenhamn. Sent på kvällen tar vi tåget över sundet och vidare till Halmstad där våra vägar skils.
(d.m. = distansminut 1,8 km) |
Nu börjar ett pusslande,
att få ner allt som skall med. Med lite våld går det till slut, vi
får skynda oss att äta den tyngsta maten först. Sovsäckarna hamnar i
plastsäckar på akterdäcket. 
I
”Pillersoisoq” (affären) handlar vi bröd, wienerbröd och yougurt.
Föreståndarinnan i affären har även hand om biljetter till båten.
Hon tittar frågande på oss och skakar på huvudet när vi nämner att
vi vill ta med kajakerna. Till slut får vi henne att kontakta
huvudkontoret i Nuuk, dom öppnar på måndag, så innan dess kan vi
inte få besked. Vi kommer att missa de två första dagarna av
tävlingen, alternativet är att stå på i kajakerna. Det är en tuff
passage ett stycke efter Arsuk där vi måste runt en stor udde med
1000m höga berg som stupar brant utan möjlighet att gå iland. Risken
finns att vi får dåligt väder och blir inblåsta någonstans och
missar hela tävlingen.
.........................
