Östra Grönland 2010

26 juli.

Nu sitter vi, Mikael o jag , på en kulle strax utanför Tasiilaq. Solen skiner och allt hade varit bra om vi bara haft våra kajaker. Dom ligger oåtkomliga i hamnskjulet nedanför oss. Hit kom dom för två dagar sedan med Royal Arctic Line från Aalborg. När vi landat med helikoptern i förmiddags, gick vi raka vägen till hamnen för att hämta dem, i dom ligger all vår utrustning som tält, kök mm. Hamnkaptenen såg stressad ut, skakade på huvudet och bad oss komma tillbaks om tio dagar. Jag förklarade desperat att allt vår ”udstyr” låg i kajakerna. Tillslut sa han att vi skulle komma tillbaks nästa eftermiddag så skulle han se vad han kunde göra.
Resan hit gick fint även om natten på Kastrups golv blev kort, det var ett jädra liv. På Keflavik upptäckte vi att vi skulle flyg därifrån från en annan flygplats inne i stan. När vi passerade bagageutlämningen så såg vi plötsligt våra väskor komma, dom som skulle gå raka vägen till Tasiilaq sas det på Kastrup när vi checkade in. Vi tog en buss in till stan och kom iväg med flyget mot Grönland. I Kullusuq bytte vi till helikopter. Det var vackert när vi fulla av förväntan flög över fjorden med isberg och höga, spetsiga berg längst in i fjordarna.
Tasiilaq har ca 2000 inv. som bor i små färgglada trähus som klättrar på sluttningen ner mot hamnen. Man får starka ben av att bo här, det är branta backa vart man än skall.
Som tur var hade vi sovsäckar och liggunderlag med oss på flyget. Uppe på toppen av en kulle bredde vi ut liggunderlagen för att tillbringa natten där. När solen gick ner bakom bergen och det började blåsa blev det iskallt. Nedanför kullen stod ett litet övergivet hus med trasiga fönster, där gick vi in, sopade av golvet och la oss och sov.

27
Efter att ha sovit gott gick vi ut för att laga frukost i gräset då en kille kommer körande med en bulldozer för att riva huset vi just sovit i, tur att vi hann ut.
När vi vid tolvtiden kom ner till hamnen låg våra kajaker där, vilken lättnad. Vi slet med kajakerna så armarna värkte, för att få ner dom till en strand i stan. Nu börjar packningen, det är mycket som skall ner. Vi har träffat Mårten som har hand om kajakklubben här, han ordnar ett hus där vi får lägga in kajakernas emballage och hälften av maten. Vi är alldeles slut när vi till slut paddlar kajakerna bort till Helliporten där vi ligger sista natten i vårat tält.

Nästa morgon är det mulet men stilla, vi har två veckor på oss tills vi skall vara tillbaks här. Vi paddlar ut genom gattet mot öppna havet, där möter vi havsdyningen,. Vi skall runt ett par uddar väster ut, mörka berg stupar brant ner i havet. Det är alltid lika spännande när man paddlar ut i ett okänt område. Vi får svår sjö, vågor från alla håll. Med tungan rätt i munnen kämpar vi på, vi vet att det finns ett ställe ungefär halvvägs där vi kan dyka in och få lä. Varje udde tror vi är den sista, ingenstans går det att gå iland. Trötta paddlar vi in i lä av en ö. Tyvärr så är det lågvatten så vi tvingas bära kajakerna över slippriga stenar, upp över högvatten linjen. Där finns också en tältplats. Ganska utmattade hittar vi stället. Det är kargt, mest sten o grus, men vi hittar ett ställe med lite gräs där vi sätter upp tältet i duggregnet.

Nästa dag hoppas vi att vi skall ha passerat det värsta men det har vi inte. Vi får ungefär samma sjö. Vågorna reflekteras mot klipporna. Detta är precis på gränsen för Mikael. I dag är målet en övergiven by, Ikateq, där vi bör hitta en lägerplats.  När vi passerat sista udden och går in mellan några öar, pustar vi ut och tar en kajak-fika, blåbärssoppa och choklad. 
I byn finns det ca 10 hus, ett och annat i beboligt skick. En del används som ”sommarstuga”. Kyrkan är liten och dörren är olåst så vi går in, den ser ut att användas då och då. I samma hus finns det ett litet rum som har varit skola. På svartatavlan har besökare skrivit sina namn, skolböcker ligger fortfarande framme.
I sluttningen hittar vi en plats för tältet. Solen skiner och vi njuter av utsikten över  Sermiliq-fjorden som för ut massor av is från de tre glaciärerna längs in.  Det ser nära ut i den klara luften, men vi vet att det är ca 4 sjömil. För att få sötvatten smälter vi is.
Nästa dag paddlar vi iväg efter en frukost på gröt o kaffe. Det är fullt med is i fjorden men den bereder oss inget problem, tvärt om, isen gör att sjön lägger sig och man har inte intrycket av att vara långt ute till sjös. Vi får en underbar paddling i solsken förbi stora o små isberg i olika färger, blått, vitt, grönt och helt ofärgat. Vi ser ett par sälar som dyker upp alldeles intill oss, oftast Grönlandssäl.  Vi rundar Kap Tycho Brahe med massor av is, vi går ut och runt isbergen som trycker mot land. Det är ganska ont om fåglar, vi ser ett par Tejst (Tobisgrisslor) och ett par Malemucker (Stormfågel).  Vi paddlar på i det vackra vädret. I en vik med massor av små isberg kommer vi ifrån varandra. Viken påminner om en park  full med skulpturer.  Plötsligt får jag se Mikael mellan ett par isberg, jag visslar i visselpipan men han hör inte. Innan jag hunnit fram så är han försvunnen igen. Till slut hittar vi varandra, går iland och slår upp tältet på en vacker plats strax över högvatten linjen. I dag har vi paddlat 16 sjömil. Till middag äter vi konserverad makrill o p-mos.
Vi fortsätter paddlingen västerut, oftast är det stilla men ibland får vi dyning från havet men den vållar inget problem. Nu ser vi inlandsisen bakom glaciärerna som rinner ut i havet. Bergen är låga så vi ser långt in över isen.
Den 1 augusti regnar det lätt när vi vaknar, nu har vi bara 6 sjömil till Isortoq som vi har som mål.  Två Islommar ligger i viken när vi sjösätter. Det är en grå dag, molnen ligger lågt. När vi närmar oss Isortoq efter att ha paddlat fel bland alla öarna regnar det fortfarande. Blöta o kalla, jag är blöt rakt igenom, drar vi upp kajakerna på en strand nedanför byn. Här bor ca 100 människor, många av husen är övergivna och det ser öde ut. Vi går upp mellan husen, inte en människa är ute. Ibland ser vi en gardin som rör sig när någon tittar ut för att se vad det är för konstiga figurer som stigit iland. Det ser dystert ut. Här och var ligger hundar kedjade i regnet.  Vi går i kajakerna igen och paddlar in i en fjord norr om byn. Där hittar vi en fin lägerplats. Fort upp med tältet och på med torra kläder, jag tänder köket i absiden. Värmen sprider sig och efter middag och en Gammeldansk mår vi riktigt gott. Jag har ett fotogen kök som är mycket bränslesnålt, så vi kan låta det brinna.
Här finns regnvatten i skrevor och en liten bäck rinner en bit bort.
Nästa dag paddlar vi tillbaks till Isortoq, nu i solsken. Affären har precis lunchstängt så vi går runt i byn som nu ger ett helt annat intryck, folk vi passerar hejar på oss. Tre ungdomar badar i en fördämning där sötvatten samlas, vi slår oss ner och skojar med dom. I dag är byn riktigt vacker, färgglada hus på en ö omgiven av ett hav fullt med isberg i alla storlekar, former o färger. I norr ligger inlandsisen som uthälld grädde. Åt andra hållet ligger havet.
Vår plan är att stanna här en vecka och sedan ta båten som går mellan samhällena, tillbaks till Tasiilaq. Den skall gå på måndagar. Nästa måndag kommer resten av gänget, Inger, Thomas F, Susanne o Thomas E. Det visar sig att båten går på tisdagar, det får gå det med. Nästa dag kommer vi tillbaks för att tala med kaptenen och försäkra oss om att vi kan åka med. Vi får höra att i dag kommer inte båten, förmodligen för att det inte fanns några passagerare men om vi köper biljetter på posten så kommer båten nästa vecka. Sagt och gjort, vi köpte biljetter och paddlade iväg efter att ha handlat lite godsaker i affären.
Nästa dag paddlar vi längst in i fjorden där en glaciär rinner ut. På en klippa alldeles intill glaciärfronten sitter vi i solen och äter melon som vi hittade i affären, vilken njutning. Utsikt över isen, solsken, stilla och en saftig och söt melon. Vi klättrar uppåt och går ut på isen ett par hundra meter över fronten. Det gäller att gå försiktigt, det finns sprickor och glaciärälvar som försvinner ner i djupet.
Senare paddlar vi ut till Sunikajik, en stor ö utanför Isortoq. Där är det verkligen kargt, efter mycket letande hittar vi en liten plätt med växtlighet där vi sätter upp tältet. Berget är totalt sönder sprucket, inte en enda slät häll. Här stannar vi ett par dagar och njuter. Vi gör turer med kajakerna runt ön och har sällskap av valar. Varje dag vi är ute möter vi dem, först hör vi pustandet när dom blåser ut efter ett dyk, sedan ser vi ångpelaren efter utblåset. Ibland är vi så nära att vi skulle kunna peta på dem med paddeln, det vågar vi inte, ingen aning om hur dom skulle reagera. Vem vill ha en välstjärt o huvudet. Det är en fantastisk upplevelse att ligga stilla och betrakta dem, det tröttnar man aldrig på. Ibland kan vi se rakt ner i ”näsborrarna” blåshålen i nacken på valarna. Alla valar vi ser är knölvalar, dom känns igen på knölarna på ryggen och stjärtens vita undersida.
Vi har inget problem att hitta vatten, regnvatten har samlats i sänkor. Solen värmer det så att det är behagligt att tvätta sig i. Isen runt ön för ett väldigt liv, det brakar och dånar när isberg brister. En liten bit av berget faller av med dån som om åskan gått, balansen rubbas och berget börjar sakta och majestätiskt röra sig. I bland rullar det helt runt och ibland börjar det vagga fram o tillbaks. Den långsamma rörelsen vittnar om vilken ofantlig massa det är som kommit i rörelse.
När vi efter ett par dagar ute på Sunikajik paddlar in mot Isortoq igen är havet fullt med is, stort och smått. Vinden har drivit isen mot land. Vi tar oss lätt igenom även om även små bitar har en stor massa som märks när kajaken stöter emot. Halvvägs över har vi plötsligt sex knölvalar runt oss. Dom simmar två och två, gör underliga ljud med ”näsan” när dom blåser ut, ibland låter det precis som en elefant som trumpetar. Helt fascinerade beundrar vi skådespelet. Jag tror att dom kurtiserar varandra. Något liknande har jag aldrig hört. Vi ligger säkert ett par timmar och beundrar dem.

När vi på tisdag 10 aug. skall ta båten tillbaks till Tasiilaq, regnar det. Vi ser att båten redan ligger vid kajen, ett litet rött lastfartyg. Vi är ute i god tid, ca tre timmar innan båten skall avgå enligt biljetterna. På stranden packar jag snabbt ur min kajak i min stora bag och släpar upp den till kajen och lämpar den ombord. En kille ombord lägger in den i en liten container på däck. Vi tar min kajak för att lägga den ombord, när vi rundar hörnet på affären ser vi att båten har gjort loss och stävar ut i dimman. Jag tror knappt mina ögon, ropar efter den och pekar på klockan, till ingen nytta. Snart är den borta i dimman. Chockade börjar vi diskutera vad vi skall göra. Tillslut upptäcker vi att dom har slängt iland min bag, den står ensam längst ut på bryggan i regnet. En dam som talar bra danska kommer fram och undrar vad som hänt. Vi förklarar, hon tycker att vi skall tala med damen i posten som sålt biljetterna. Vi får hjälp att leta reda på henne, också med att förklara på grönländska vad som hänt. Tillsammans går vi till posten som hon låser upp och börjar ringa olika samtal. Efter en halvtimma säger hon att båten vänder. Vi vågar inte tro på det innan vi hör mullret från motorn och den dyker upp ur dimman. Nu langar vi snabbt upp kajaker och bagage på lastluckan längs fram.  Ingen förklaring får vi, ingen säger något. I den lilla hytten har vi sällskap av fyra ungdomar som skall in till en ny termin i skolan Tasiilaq. Vi börjar tina upp och torka i värmen. Båten stävar österut mellan isberg i dimman. Ungdomarna leker på lastluckorna medan båten rullar fram mellan isbergen i dimman. Ingen säger till dem att det är farligt, hemma hade kaptenen rutit åt dem att försvinna därifrån.
Vi hade hoppats att resten av gänget som kom igår skulle vänta på oss och hjälpa oss med de tunga kajakerna. Ingen syns till. Med lastade kajaker paddlar vi bort till campingplatsen och där ser vi kajakerna liggande. Snart sitter vi i ett tält och berättar om vår tripp.  Dom hade inget problem med att få ut kajakerna och hade fått många tips av turister dom träffat.
Nästa morgon efter att vi handlat färskt kött, russin och en god kaka, paddlar vi iväg. Mikael o jag har också hämtat den andra hälften av vår mat som vi lämnat här.
Utanför inloppet möter vi en oregelbunden dyning som blir värre när vi kommer längre ut. Vi viker norrut och får snart dyningen i ryggen, den blir mer regelbunden och vi kan slappna av och surfa norrut. För några så var det på gränsen till vad dom klarade. Runt nästa udde viker vi in i fjorden, det är stilla och vackert. Längst in hittar vi en hög liten ö med en fin tältplats längst upp. Jag tycker att det ät otroligt vacker t med blommor i gult o blått. För Mikael o mig så upplever vi det som frodigt o vackert.  Susanne o Thomas E fortsätter in i fjorden och utforskar den. Det är ”spring tide” dvs ovanligt stor skillnad mellan låg- o högvatten, över 3 m. På kvällen sitter vi ute länge och pratar. Det är roligt att träffa dem.

Nästa morgon fortsätter vi norrut, ett delmål är Kumiut, ett par dagars paddling norrut. Vädret är stilla och soligt. Vi passerar ännu ett övergivet samhälle, Qernertivartivit, där vi går i land och sträcker på benen och tömmer blåsan.
I Kumiut som vi kommer till två dagar senare handlar vi färskt bröd och lite frukt.  Det har börjat regna när vi korsar fjorden för att komma till Kumiut. Det blir kallt och ruggigt, sakta blir man blötare och blötare. Nu paddlar vi österut, bergen som kantar fjordarna är höga, ca 800m. Som tur var så är det stilla. Vi ser ganska få isberg. Fjorden söder om Kumiut spärras av en grundpassage, det går bara att komma igenom vid högvatten så vi får vänta till nästa dag. Susanne drar upp en liten torsk medan vi andra sätter upp tälten på en plan hylla. Den natten vaknade vi av att det kom starka vindbyar som slet upp tältpinnarna på vindsidan av mitt tält. I regnet fick jag gå ut och säkra tältet med stenar. Sedan låg vi inne i tältet och hoppades att det inte skulle bli värre. Som tur var så varade det inte  länge.

Nästa dag passerar vi igenom passagen och kommer snart till en övergiven flygplats som USA byggde under kriget och använde fram till 50-talet. Hundratals rostiga tunnor och övergivna grävskopor visar var det är. Konstigt att ingen krävde att dom skulle röja upp efter sig.
Låga moln sveper över oss och regnet duggar, bergen framför oss är snöklädda och i dalarna rinner glaciärer. I tre dagar fortsätter regnet. Mikael o jag lagar maten i absiden och låter köket brinna för att få lite värme.  Vi ligger två dagar på samma ställe, i fint väder hade det varit ett vackert ställe med utsikt in till flera glaciärer. När solen äntligen tittar fram så lägger vi ut alla våta paddelkläder. Sällan har solen varit så efterlängtad.
I strålande solsken paddlar vi in till en av glaciärerna. Isbergen som dom avger är inte särskilt stora. Förmodligen för att glaciären  rinner sakta ner mot havet. I ett ”fangst hus” sover vi en natt. Lite här och var på Grönland finns det fangsthus som används av jägare och fiskare som vill stanna ute.  En nyfiken räv undersöker våra kajaker och packning, den är inte alls skygg. Nästa dag ser vi en val när vi paddlar mot nästa by.
I Sermerligiaq, den ostligaste av byarna, försöker vi få kontakt med en kille i Tasiilaq som kan hämta oss med båt. Fungerar det så kan vi stanna i det här området ett par dagar. Tyvärr så är han upptagen så vår nästa plan är att ta lastbåten från Kumiut tillbaks till Tasiilaq på fredag, dvs om tre dagar.  Vi får fantastisk paddling till Kumiut. Havet är spegelblankt, bergen speglar sig i vattnet. Vi ser valar och sälar och njuter av paddlingen. Vid sista lägerplatsen före Kumiut har vi sällskap av en mycket oskygg räv som bär i väg med Thomas E’s kniv.
Vis an erfarenheten ser vi till så vi är i Kumiut i god tid innan båten skall går. Vi ser den komma långt borta och förbereder oss genom att packa ut det tyngsta ur kajakerna. I ett torkhus hänger ett isbjörnsskinn på tork. Skinn, framför allt sälskinn är den enda inkomst, förutom turism, till området.
Nu ligger det sex kajaker på lastluckan där min o Mikaels låg för två veckor sedan. När vi kommer tillbaks till Tasiilaq sjösätter vi genast och paddlar tvärs över fjorden, på måndag skall vi flyga  härifrån. Vi hittar ett fint ställe med en älv som rinner ut alldeles intill. För första gången så får Mikael rejält med fisk, små polartorsk. Alla har talat om öring, men vi har inte fått någon. På söndagen packar vi sakta kajakerna och paddlar tillbaks. En natt till på Grönland, sedan bär det av till Island.
Kvällen innan vi skall åka packar vi kajakerna utanför hamnskjulet. Lite nervösa är vi för hur det skall gå med att skicka kajakerna hem. Vi har bara några timmar på oss innan helikoptern tar oss till Kuluusuk. Det gick bra och snart sitter vi i helikoptern.

 

I Reykjavik har vi hyrt en bil, en stor fyrhjulsdriven.  När vi kommer på eftermiddagen till Reykjaviks lilla centrala flygplats så väntar bilen på oss.  Vi har bokat rum på ”Backpackers”. Reykjavik är en trevlig liten stad med mycket turister. På tisdagen kör vi en lång runda och besöker Tingvallir, Gullfoss och Geisir, dom traditionella sevärdheterna. Det blir en heldags tur, delvis på små grusvägar i det karga inlandet. På kvällen går vi till en Isländsk ”Fish and Chips” restaurang nere vid hamnen. Jag hade läst om den i Lonely Planet och den var verkligen så trevlig som den beskrevs.
Nästa dag har vi bokat ridning. Vi åker ett par mil österut till en stor gård med säkert ett par hundra hästar, allt är mycket rationellt, dom tar emot massor av turister. Tomas F o jag rider med en ”advanced” grupp, men som Tomas sa, vi var advanced men inte hästarna. Hästen som jag hamnade på var den tröttaste häst jag någonsin ridit på. Jag hade svårt att hänga med trots att jag sparkade hälarna i hästen. I stort sett inga av hästarna kunde tölta, inte en ledarens. Nå ja, nu har jag i alla fall ridit på Island.
På eftermiddagen körde vi till en by varifrån vi vandrade upp en dal. Det rök och bubblade överallt, målet var en varm bäck där vi låg i och njöt. Vattnet var säkert 40 grader.
På vägen ner så halkade Inger och skadade foten. Ingen, inte minst hon själv trodde att det var så allvarligt men det visade sig senare att hon brutit ett ankel ben.
Dagen efter landade vi på Kastrup och tog tåget över bron hem.
 

tillbaks